Bloggaren och författaren Miljonär innan 30 avslöjar i denna intervju sina bästa spartips och om livet verkligen blev som han tänkt sig efter att ha slutat som anställd. Så här innan jul kan du få rabatt på hans böcker.
Förstod alla i din omgivning verkligen varför du ville sluta när du gick ut med det och sa upp dig från jobbet? Många utanför vår krets av ungefär likasinnade verkar inte tänka tanken på att vilja lämna ekorrhjulet, utan bara tänka i termer av extra semestermånad eller sabbatsår.
Nej, att man kan sluta jobba innan man fyller 40 är ju inget som de flesta tror är möjligt. Så det var många gamla kollegor som inte alls fattade och som sen frågade om jag fått något nytt jobb när jag träffade dem ett halvår efter att jag slutat. Jag får också skylla mig lite själv då jag ibland gör det lite enkelt för mig och säger att jag jobbar som egen företagare istället för att säga att jag är ”pensionär” eller ”ekonomiskt fri” om det någon frågar om vad jag jobbar med. För att slippa massa följdfrågor eller diskussioner kring min privatekonomi med personer jag inte känner så bra.
Sen stämmer det ju till viss del att jag är egen företagare då jag under senaste året gett ut min andra bok och får lite ersättning för att blogga. Jag kanske gör saker som kan kallas jobb 4 timmar i veckan eller så.
Det sägs att det är resan som gör mödan värd. Stämmer det i ditt fall eller var målet verkligen målet så gräset på andra sidan verkligen var grönare?Var sak har sin tid. Jag tycker det var roligt under resans gång, att spara pengar och kunna köpa aktier varje månad och se hur utdelningsprognosen för kommande år steg månad för månad. Men samtidigt har det här sista året då jag slutat jobba varit det bästa året i mitt liv. Så gräset var faktiskt grönare på andra sidan i detta fall.
Har ditt mål mot friheten förändrats något längs resans gång?
Överlag har det varit en röd tråd i att jobba ihop ett antal miljoner och sen kunna välja själv om jag ska jobba eller inte. Men på detaljnivå har det ändrats ett flertal gånger. Jag höll på att jobba och spara i 13 år och det hände mycket i mitt privatliv under de åren med separation, liv som singel och sen att jag träffade min nuvarande fru.
Jag siktade länge på 10 miljoner kronor i portföljen räknat för mig personligen innan jag skulle sluta jobba, men insåg under resans gång att 20 miljoner för mig och min fru ihop inte skulle behövas. Utan att 10 miljoner ihop snarare var en lagom nivå för oss.
Ska man boosta inkomsten eller dra ned på kostnaderna för att kunna få kapital nog för att bli ekonomiskt fri?
Det beror på förutsättningarna tycker jag. Är man ung med relativt låg lön som kan göra ett bra jobb som anställd och få mer ansvar och en mer senior tjänst och därmed få upp lönen med flera tusenlappar i månaden som tickar på år efter år är det givetvis väldigt mycket värt. Eller om man kan starta eget och på så sätt tjäna mer pengar.
Om man däremot redan tjänar över gränsen för statlig skatt och jobbar övertid för att tjäna lite extra pengar och få råd med städhjälp eller handlar maten i en dyrare affär för att spara tid så rinner de skattade pengarna snabbt iväg.
Hur lätt eller svårt var det att beräkna hur mycket pengar som går åt sen man slutat arbeta? Hur många hängslen och livremmar behövs?
Jag har gjort av med nästan exakt lika mycket pengar under det första året som ”pensionär” som jag gjorde under det sista året som anställd. Så det har varit lätt att beräkna så här långt. Däremot är det svårare att beräkna på 5 års sikt eller mer då det beror på faktorer som jag idag inte riktigt vet, tex var vi ska bo och vad vi kommer fylla dagarna med när även min fru slutat jobba.
Det gör att vi jobbar med ganska många hängslen och livremmar. Vi lever idag för cirka 20 000 kr i månaden på två personer, men räknar med att kunna leva för 30 000 kr i månaden resten av våra liv i dagens penningvärde. Ändå jobbar vi för att dra in lite mer pengar för att få en ännu större säkerhetsmarginal. Kanske helt i onödan, men just för säkerhets skull.
Vilka är dina bästa spartips och var går gränsen mellan att vara sparsam och att vara snål?
Det bästa spartipset tycker jag är att värdera alla kostnader. På samma sätt som en duktig investerare måste göra med en aktie innan man väljer att investera. Många tänker att de har råd med vissa kostnader bara för att pengarna räcker till nästa lön, men ser inte alternativet att öka sparandet och den frihet som det kan innebära i framtiden. Behöver vi verkligen ett extra rum i boendet, är det värt 11 000 om året att köpa en kaffe på vägen till jobbet varje dag och är verkligen saken som kostar 1000 kr dubbelt så bra som den som kostar 500 kr?
Om sparandet blir tvångsmässigt, det vill säga att man inte kan se nyktert på besluten ovan, eller att andra personer än man själv drabbas tycker jag man kan börja prata om snål.
Som det verkar i bloggsfären är målet att bli fri, inte direkt rik så man har råd med lyxliv. Tror du det handlar om svårighetsgrad och tid eller att de flesta kanske inser fördelarna med minimalism och enkelt liv?
Det beror lite på vilka bloggar man läser. Totalt sett finns det ju 100-tals fler bloggar som handlar om shopping än som handlar om minimalism. Men jag håller med om att fler och fler bloggar om ett sparsamt och fritt liv.
Själv ser jag mig som någonstans mitt emellan de som strävar efter att bli rika och de som vill bli fria. Jag har levt väldigt sparsamt under ungefär 10 år men aldrig haft minimalismen som ett mål eller något jag tänkte fortsätta med hela livet. Det var bara en väg för mig att kunna spara så mycket pengar som möjligt. Det gjorde att det för mig tog 13 års jobb att bli ekonomiskt fri, trots en hög sparkvot. Om man som mig sparar 75-80% av lönen och kan tänka sig fortsätta leva lika billigt hela livet ska det räcka att jobba i 6-7 år, men jag jobbade alltså dubbelt så länge just för att jag ville kunna öka kostnaderna när de sparsamma åren var över.
