Byter Weyerhaeuser mot Stora Enso R

Stora Enso

Senaste aktieaffären jag gjort är att jag bytt amerikanska Weyerhaeuser mot nordiska Stora Enso R.

Weyerhaeuser fortsätter att ha ont om kassaflöde för att täcka utdelningar och investeringar. Samtidigt har Stora Enso köpt på sig en rejäl omgång skog plus att man till skillnad från SCA har kvar sin kartongverksamhet så bolaget gynnas av långsam men långsiktigt ökande efterfrågan på paket/förpackningar på grund av e-handel.

Stora Enso har dessutom bra direktavkastning på ca 4%. Det är lite sämre än Weyerhaeuser, men då utdelningsandelen är mycket bättre ser jag mycket större chanser till ökad utdelning framöver.

Jag sänker samtidigt andelen dollarnoterade tillgångar en bit. Stora Enso är noterad i Stockholm och Helsingfors och med stora tillgångar i Sverige är det klart lägre valutarisk nu när dollarn är historiskt sett stark.

Även om jag tjänade lite på Weyerhaeuser har nog Stora Enso gått upp lite under tiden också. Hoppas jag gillar Stora Enso bättre så det blir ett riktigt långsiktigt innehav och inget litet snabbt inhopp. R-aktien ligger en bra bit under kursrekordet så det känns som ett bra läge att gå in efter nedgången när det nu börjar trenda uppåt igen. Miljötrenden med biobränslen och annat lär också gynna de stora skogsbolagen.

Den svenska delen av Stora Enso, alltså ”Stora”, kommer från Falun där jag är uppvuxen. När jag var ung hette bolaget Stora Kopparberg och en gång i tiden var det koppargruvan i Falun som var hela verksamheten. Trevligt att ha investerat i mina rötter i de djupa tallskogarna i Dalarna.

Monstertall i Falun.
Fetaste tallen på Jungfruberget i Falun. Nästan en meter i diameter. Foto: Aktieskägget Hernhag.

Dags för nästa del av Hernhags Utdelare

Tisdag den 10 december skickar Privata Affärer ut nummer två av Hernhags Utdelare.

Anmäl dig nu så får du det numret och de återstående av analysbladet. Priser och anmälningsformulär finns hos PA.

Den här månaden blir det ännu en spännande framtidsbransch och fyra analyser, samt annat smått och gott från utdelningsaktiernas värld.

Enstaka exemplar av första numret fastnade tyvärr i något sorts mejlfilter så alla fick inte utskicket direkt. Har du inte fått ditt exemplar av novemberutskicket mejla mig så fixar jag det. Mig veterligen har inget mejl från hernhag@gmail.com med analysbladsfilen fastnat än.

Avsändaren för ordinarie utskick är placeringsguiden@privataaffarer.se så vitlista den adressen i din epostklient för att vara på säkra sidan.

Skatten på ISK och KF blir minsta möjliga under 2020

Sista torsdagen i november är det datum då statlåneräntan ligger till grund för skatten på ISK och KF under det kommande året. Det står nu klart att skatten på ISK och KF blir lägsta möjliga under 2020.

Lägsta schablonintäkt är 1,25 procent och skatten blir därmed 0,3*1,25=0,375 procent. Trevligt med en skattesänkning, även om det förstås ökar risken för att giriga politiker ska vilja höja den.

Läs mer om beskattningen och skillnaderna på ISK och KF på min jämförelsesida.

Min aktieportfölj har fått ny övergripande struktur

Foto: Mimmie England.

Jag har strukturerat upp min aktieportfölj något under hösten. Numera skiljer jag lite tydligare på utdelningsportföljen och tillväxtportföljerna. Både i mina sammanställningar och rent placeringsmässigt.

Strukturen är en stor utdelningsportfölj och en tillväxtportfölj som spretar mellan tre olika delar.

Utdelningsportföljen innehåller dels de aktier jag har istället för vanliga räntebärande alternativ som räntefonder, dels de vanliga utdelningsplaceringarna.

Tillväxtportföljen består av en aktiedel och en fonddel. Det mesta här finns i en IPS-depå, så där kommer jag inte åt eventuella utdelningar och då kan jag med fördel placera med annan strategi är aktieutdelningar. Nya aktier under hösten är Brookfield Asset Management, Bure och Vostok New Ventures. Investmentbolag med fokus mot tillväxtaktier eller fokus mot stor ackulmulation av kapital. Brookfield Asset Management äger de övriga Brookfieldbolagen, men delar ut mycket mindre. Gillar också att kanadensarna köpte in sig i Oaktree Capital, då kapitalförvaltning brukar löna sig på sikt.

Tillväxtsatsningar som liknar indexfonder är mina experimentella indexfondliknande aktieportföljer är nya sedan i somras. De delportföljerna finns hos Nordnet.

Tillväxt och småbolag via fonder är samma fondinnehav som vanligt.

Onoterade aktier är samma gamla satsning på ett fåtal reala tillgångar utanför börsen.

Jag har därmed kapitalet utspritt mellan olika depåer, så det är inte helt lätt att redovisa exakt totalavkastning. Däremot har jag öronmärkt det kapital som jag ska ha i tillväxt bättre än tidigare.

Utdelningsinvesterare tittar på mer än direktavkastningen

Peter Malmqvist i DI om utdelningsfällan

Analytikern Peter Malmqvist har i veckan uttalat sig i DI (bakom betalvägg) om att vi inte ska gå i utdelningsfällan.

”Skälet att jag inte tycker att man ska jaga hög utdelning eller hög direktavkastning är att det handlar om bolag där placerarna är allmänt misstänksamma. Man säljer aktien och kursen pressas ned lite – då blir direktavkastningen hög. Men tyvärr visar sig kurstillväxten bli ganska dålig. Så den samlade avkastningen de senaste åren har varit mycket svag.”

Utdelningsfällan är det jag brukar kalla för värdefälla. I det här fallet är det när direktavkastningen är misstänksamt hög vilket enligt mig oftast är runt 7,5-8 procent eller högre.

Jag håller med Malmqvist så långt, men jag ser ingen motsats till att fokusera mot utdelningen och totalavkastningen.

”Ja, det bör man. Man kan se de mest absurda skillnaderna: om du jämför bankaktierna med de större fastighetsbolagens aktier så har bankaktierna, totalt sett inklusive utdelningar, gått upp 20–30 procent sedan 2014. Fastighetsbolagens aktier har trefaldigats, från index 100 till index 300.”

Det är därför jag som utdelningsinvesterare legat tungt inom fastigheter de senaste åren. För att fastighetsaktier ofta är bra stabila utdelare med hygglig direktavkastning. Det finns dessutom mer än direktavkastningen som vi utdelningsjägare tittar efter:
* Utdelningstillväxten i procent per år mätt över 5-10 år
* Hur lång utdelningstrenden är (det vill säga hur många år utan sänkning)
* Hur många år av höjningar i följd bolaget har klarat av
* Utdelningsandelen

Det finns dessutom studier som visar på överavkastning både för Dogs of the Dow och utdelningsaristokrater. Ett exempel är den börsstatistik som jag samlat på mig och som i citatet nedan kommer från Peter Nilssons och Johnny Torssells bok Bli börsproffs på ett par timmar.

”Bolagen med högst direktavkastning avkastade i genomsnitt 12,2 procent per år under 1926-2000, vilket är bättre än de 10,4 procent som ”de dyrare” aktierna gav årligen.”

Ett kapitel om statistik om aktier och börsen finns för övrigt i aktieboken Den enkla vägen hitta världens bästa aktier om du vill läsa mera.

De svenska storbankerna som nämns som exempel i DI-artikeln är iofs helt okej utdelningsbolag, men som jag påpekar då och då ska vi ha mindre andel av portföljen där än OMXS30-index som i alla fall i april låg på 22 procent. Branschen har sina utmaningar. Det skrev jag om på aktiechattsidan i Privata Affärers aprilnummer.

Jag undrar hur många förutom totala nybörjare som enbart går på direktavkastningen i procent som enda parameter. Ytterst få av de frågor som kommer till mig är på den nivån, så ganska ofta tycker jag att utdelningsspararna är rätt kunniga och flera är mycket pålästa. Om du vill och behöver kan du läsa nybörjarboken om aktier.