Min väg till att bli författare

Kan jag bli författare och skribent kan du också komma långt inom ditt intresseområde. Testa dig fram och kämpa länge är mina råd.

Att det är hårt arbete mer än talang som gjorde så jag kunde bli författare gör mig lite stolt. Hade jag haft talang för mitt skrivintresse hade resultaten varit mer väntade, men nu fick jag kämpa. Jag gav aldrig upp utan fortsatte sakta med säkert att lära mig mer om hantverket vart eftersom åren gick.

Här är min historia om hur jag efter många år nådde min pojkdröm att bli författare.

Svårt med uppsatserna i skolan

Jag tyckte om att skriva redan som liten och började på en äventyrsroman jag skrev med skrivmaskin någon gång under mellanstadiet. Det var svårare att skriva fiktiva uppsatser i skolan.

På högstadiet och gymnasiet radade de medelmåttiga betygen upp sig. Jag kände att jag inte alls utvecklades då det med ett undantag bara var treor i betyg på högstadiet och G på gymnasiet. Det motsvarar C och D idag, tror jag.

Jag hade nästan alltid ett syftningsfel med i mina uppsatser under högstadiet och gymnasiet, men det är inte så att syftningsfel är det som sänker betyget från MVG till G. Inte ens den gången då min bokrecension var felfri rent språkligt fick jag ens VG. Lärarinnan som vi kan kalla för Annika suckade och gav mig ett G, som om det satt hårt åt. Luften gick helt ur mig och jag orkade inte ens fråga varför jag inte fick VG.

Allt hon invände mot var att jag skrivit lite för kort på ett ställe. Det är knappast det som sänker mig från MVG eller VG till ett G i betyg. Jag vet än idag inte vad jag skulle ha gjort särskilt annorlunda, men eftersom gymnasiebetygen efter mycket slit precis räckte för ekonomiprogrammet på högskola är det väl strunt samma kanske.

Jag behöver ju inte de betygen i svenska eller något annat ämne någonsin igen i livet. Jag har aldrig visat upp ett enda betygspapper för någon arbetsgivare eller uppdragsgivare.

Det är allvarligare att vi i årskurs tre på Lugnetgymnasiets ekonomiprogram i Falun inte ens hade svenskalektioner. Förvisso hade vi svenskaböcker och schemalagd undervisning, men det handlade nästan aldrig om själva svenskan.

Annika stod mest vid katedern och pratade om sånt som man kan läsa om på kultursidorna i dagspressen. Efter kanske 50 minuter var det typ tio stödord skrivna på tavlan bakom henne och vi hade fått någon sorts inre bild av ämnet. Jag kommer idag inte ihåg någonting av det hon sa, inte mer än några riktigt märkliga saker som det där om HIV/AIDS-arbete i Asien. Vill du ens veta detaljerna?

Det var inga bra övningar för att lära mig skriva bättre. Jag minns hur givande det var på högskolan ett par år senare när en lärare visade funktionerna i Word. Motsvarande fast när det gäller att skriva och förklara sig i text hade varit bra. Men icke.

Pappa lärde mig skriva bra, inte skolan

Det är inte bara för att mina föräldrar köpte datorer åt mig som jag ska tacka dem. Pappa satt ofta med mig när jag gjorde specialarbetet i slutet av gymnasiet och första året på högskola när det var mycket rapporter och skriftliga arbeten.

Det var då och inte i skolan jag äntligen lärde mig skriva enklare och mer pedagogiskt så att läsaren förstår bättre vad jag menar. All feedback jag fick att pappa innebär mycket repetition och ändringar i texten så jag verkligen lärde mig saker som att variera meningslängden och ha bra meningsuppbyggnad.

Tack pappa!

15 år som reporter finslipade min skrivförmåga

Ett av de stora genombrotten i mitt liv var när jag 22 år ung skaffade mig ett jobb hos Privata Affärer. Fick flytta till Stockholm och arbeta som reporter på tidningen.

Jag höll länge på med tabellkommentarer och andra kortare saker, men alla tusentals aktieanalyser jag läste och skrev referat av lärde mig många formuleringar och tänk. Liksom alla artiklar och telegram jag plöjde och skriv utifrån.

Privata Affärers mål att att alla ska förstå, att det ska vara lätt svenska, utan att man dumförklarar alla aktiesparare som läser. En lagom bra nivå på språket.

Jag följde ytligt men ändå alla noterade börsbolag i Sverige, inkl alla på smålistorna. Det var lärorikt att se hur förhoppningsbolag kraschade när det var kris och vilka som överlevde. Jag lärde mig även mycket av att skriva alla möjliga typer av artiklar om aktier i Privata Affärer och Placeringsguiden.

Min pojkdröm att bli författare blev sann

Min första aktiebok kom ut 2015, efter ett par år av olika manus och bearbetningar. Efter sex år av studier i ekonomi på gymnasiet och högskolan och sen 15 år av att sitta och skriva olika ekonomitexter i princip varje dag året om hade jag lyckats bli författare.

Det är svårt att få fram ett bra manus och att rätt redaktör/förläggare samt ha tillgång till rätt samarbeten för att sälja och marknadsföra boken. Jag hade stolpe in via Jan Sterner som det är ett nöje att ha som förläggare.

Min pojkdröm var nådd.

Jag är ingen talang utan mer en arbetsprodukt. Desto större revansch att ändå lyckas. Hur många böcker har svenskalärarna skrivit och sålt?

Nu vill jag inte låta kaxig och jag kan inte skriva berättelser som Stephen King eller någonsin kommer att få ett författarpris. Men ändå. Direkt imponerad av svenskalärarnas kunskap och feedback är jag inte.

Den enda lärare i skolan som pushade mig och gav mig något uppmuntrande var en långtidsvikarie på mellanstadiet som sa:
– Som vanligt var Marcus Hernhags arbete bäst.

Det vi i klassen gjort den här gången var läsa på och sen sammanfatta fakta om ett land. Jag har alltid gillat att sortera och organisera information som jag är intresserad av så att med egna ord förklara faktan jag läst passade mig.

Lustigt nog är det exakt det jag gör idag. Jag läser på och sen skriver jag. Då om Västtyskland, nu om börsen och aktiesparande. Det jag var bäst på under mellanstadiet är på så sätt något som via många långa omvägar lade grunden för att nå författardrömmen. Jag var uppåt 40 år innan jag mindes det där från mellanstadieskolan och insåg att det var i princip det som jag arbetar med idag.

Slutsatser och goda råd på vägen

Att lyckas i skolan är bra och lär dig det du kan där. Det jag vill ha sagt med allt detta är att det även finns andra sätt att lyckas i livet. Andra ställen och sätt att lära sig det du behöver.

Testa olika saker och vägar i livet. Lär dig prioritera rätt. Ge inte upp din dröm, men var beredd på att omforma vägen dit. Så länge du lär dig nya saker kommer du närmare något bra.

Är du ung och vill du bli just författare kan du snegla på mina gamla blogginlägg med råden i hur man skriver e-böcker och skrivtipsen från Pernilla Gisén. Det ger dig lite grundläggande kunskap och tänk, men du behöver hitta dina metoder och din väg framåt.