Kategori: Samhälle & politik

Våra ord formar våra tankar. Genom att förändra språket kan de som styr i samhället påverka hur vi ser på omvärlden, dölja obekväma sanningar och få oss att acceptera allt mer kontroll. Sopshanteringen är det mest uppenbara exemplet.

Visst är det viktigt att vi tar hand om vår miljö, men det finns gränser. Jag hjälper gärna till i rimlig omfattning. Problemet är att det aldrig verkar ta slut.

George Orwell beskrev metoden med skrämmande preskriptiv precision i sin roman 1984, där diktaturen skapar Nyspråk för att göra oliktänkande svårt att formulera.

Genom att förändra namnet på allt inblandat låter det mycket mer positivt och trevligt. Här är exempel på nyspråket inom sophanteringen, vad saker och ting egentligen heter och vad det har förändrats till:

Ursprungligt / Direkt ord	Nyspråk
Soptipp	Återvinningscentral (ÅVC), Deponi eller Kretsloppspark
Brännbart	Energiåtervinning
Sophus	Miljöstuga
Matrester	Bioavfall
Kasta / Slänga	Återvinna
Skräp och sopor	Avfall / Resurs
Vanliga sopor	Restavfall
Skrot och bråte	Sekundärråvara / Cirkulära flöden
Sopgubbe	Miljöarbetare, Återvinningsarbetare, Renhållningsarbetare
Soptunna	Avfallskärl, Återvinningskärl

Jag åker till soptippen med skräp, inte till någon ÅVC med återvinning. Jag orkar inte rätta in mig i ledet längre. Jag kallar en katt för en katt och en hund för en hund. Inte domesticerade husdjur eller pälskling. 🙂

Är ”miljöstuga” bara ett trevligare ord, eller förändrar det faktiskt hur villigt vi utför oavlönat arbete åt kommunen?

Jag har redan beskrivit hur trött jag är på att arbeta som sopgubbe med matavfallspåsar som går sönder och soptunnor som är fulla. Överdriven återvinning är skräp.

Kärlen eller tunnorna är verkligen ofta överfulla, så här såg det ut på soptippen i Lövsta senast:

Jädrar vad jag tryckte hårt för att få in skräpet i soptunnorna.

Vi måste ta hand om våra sopor så bra vi kan och vi ska inte elda upp all plast. Med det sagt måste vi miljövänner få lite hjälp på traven och inte bara trånga öppningar i fulla skräplådor.

Sist jag skrev om ämnet höll många läsare med mig, men många kommenterade också med ordval som ”gnäll” och ”I-landsproblem”. Jag tror att de positiva ordvalen och nyspråket är en del av det hela. Många har blivit så inställda på att lyda order och följa alla regler och rutiner att man reagerar med bestörtning.

Visst är det ett I-landsproblem, men vad hjälper det? Ska vi ta hur mycket sopjobb och regler som helst bara för att det är värre i andra länder med krig och fattigdom? Mitt svar är nej. Jag tar inte oändliga mängder byråkrati och håller tyst bara för att jag ännu har hälsan i behåll.

Amerikanska teknikjätten Alphabet har sedan en tid historiens största skuld på 91,5 kvintiljoner rubel = 1,2 kvintiljoner dollar så här i mars 2026. Rent formellt vill säga, för de kommer aldrig att behöva betala Ryssland detta, då till och med skurkstaten i öst kallar summan för symbolisk.

Tidigare dubblades den dagliga boten varje dag, men sedan Googles verksamhet i Ryssland gick i konkurs är summan av alla dagsböter som sagt slutligen fastställd till:
91,5 kvintiljoner rubel = 1,2 kvintiljoner dollar (1 200 000 000 000 000 000 USD).
En källa här: https://www.ibtimes.co.uk/russia-supreme-court-google-fine-1780426
En kvintiljon är en etta med 18 nollor efter sig.

Det är hyfsat mycket som straff för att ha avslutat verksamheterna i Ryssland. 🙂
Hur mycket är det exakt?

Det är drygt en miljon gånger större än hela världens BNP på 100 biljoner dollar (alltså svenska biljoner med 12 nollor, inte engelska ”billion” med nio nollor).

Det är mer än alla tillgångar i hela världen, då nettoförmögenheten (netto skulderna) globalt är 450-470 biljoner dollar. Alla tillgångar i hela världen är värda 1,7 kvadriljoner dollar. Inte ens om Alphabet (Google) ägde allt i hela världen skulle de kunna betala.

Rysk politik och ekonomi är tragikomisk.

Alphabet som bolag är däremot framgångsrika.

POLITIK OCH BÖRSEN. Sovjetmetoden är en hård förhandlingsmetod som är mycket effektiv, men det gör din motpart missnöjd. Det kan i vanliga sammanhang vara en stor nackdel, men inte nödvändigtvis inom storpolitiken. Vetskap om det hjälper oss på börsen när främst försvarsaktierna påverkas av krig och förhandlingar med länder som förhandlar så här.

Sovjetmetoden beskrivs i Herb Cohens bok ”Du får som du vill” som handlar om olika sätt att förhandla. Sovjetunionen och dagens Ryssland använder den hårdaste förhandlingsmetoden, vilket vi ska komma ihåg när vi gissar hur de så kallade fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland går.

Fritt från mitt minne går metoden ut på att utnyttja motpartens alla svagheter så långt det bara går. Demokratiernas politiker behöver visa upp resultat för att bli omvalda. Därmed kan man utnyttja det genom att så länge det går vägra gå med på något, för att stressa motståndarna.

Kommunistdiktaturen Nordvietnam hyrde en hus utanför Paris när det skulle fredsförhandlas med Sydvietnam och USA 1968-1973. Hyrestiden de tecknade var 30 år, för att visa upp att de minsann inte tänkte vika ned sig i första taget. De betydligt kortare mandatperioderna för politikerna i väst blev då en nackdel, för de hade förstås inte så mycket tid på sig. För att kunna visa upp resultat för sina väljare fanns risken att de vek ned sig för att alls kunna åstadkomma något.

Om din motpart i förhandlingarna ändrar sitt bud i din fördel säger Sovjetmetoden att du ska bara fortsätta att vara tveksam. 1000 kr? Nä, jag vet inte. 900 kr? Nä, jag vet inte. 800 kr? Nä, jag vet inte. Så länge din motpart prutar på priset lika mycket varje gång – fortsätt bara. Kommer en mycket mindre sänkning är gränsen däremot nära.

Men som sagt blir din motpart i förhandlingar inte alls nöjd med dig och uppgörelsen om du utnyttjar dennes desperation eller tidsbrist.

Så förhandlade Ryssland sönder USA med Sovjetmetoden 2025

Försvarsaktierna på börsen påverkas förstås mycket av hur det går i förhandlingarna mellan USA, Ukraina och Ryssland. Regeringen Trump vill snabbt visa upp resultat inför mellanårsvalet till Senaten. Ryssland förstår det och ändrar inte sin position alls, utan ställer hårda krav som de vet att Ukraina inte kommer att acceptera.

Det är enligt denna artikel på SVT.se tveksamt att Trumps taktik lyckas i Ukraina. Lars-Johan Åge är professor i förhandling och medling och han förklarar den ryska förhandlingsteatern:

”I Ryssland ses kompromisser som ett tecken på svaghet. Man håller korten nära bröstet, vilket betyder att man inte är så mycket för att treva sig fram till en lösning i dialog som vi i väst tycker är det normala sättet. Utan i Ryssland drar man sig tillbaka när man fått ett förslag från motparten och kommer sedan med ett svar som oftast innebär att man lägger till en stor kravlista. Det brukar kallas rysk förhandlingsteater.”

Det är verkligen rysk förhandlingsteater när man pratar om fred, fast alla vet att rysk fred innebär att de förr eller senare bryter mot avtalet på ett eller annat sätt. Områden Ryssland erövrar blir oerhört hårt kontrollerade. Då Putin och hans medbrottslingar inte bryr sig om människoliv har de mycket tid att vara hårda i förhandlingarna. De enorma förlusterna av manskap och utrustning till trots.

Att försöka kompromissa med en sådan motpart är något helt annat är att göra fastighetsaffärer, vilket president Trump inte verkar förstå. Att gå ut hårt i förhandlingarna och sedan kompromissa därifrån är en genomskådad metod sedan länge nu, så det blir ofta en TACO-trade.

Trump bara pratar hit och dit, ryssarna måste skratta åt honom bakom hans rygg. Men att få en vapenvila för att bygga upp sig inför nästa anfall är gissningsvis det Ryssland behöver, något år i framtiden. Så därför fortsätter de att sin förhandlingsteater med Sovjetmetoden.

Fredsförhandlingarna framstår därför ofta som helt ointressanta, för det går antagligen inte att komma överens innan Ryssland helt brakat ihop ekonomiskt eller verkligen tvingas retirera ut ur Ukraina hela vägen till 2014 års gränser.

Försvarsaktier kan du ha en del av i portföljen om du vill, rekyler och eventuell kortvarigt vapenstillestånd till trots. SAAB och de andra blir som en sorts försäkring mot fortsatt eskalering och upprustning, men aktierna är svårvärderade. Mitt råd är att inte ligga för tungt här.

Vi kan också överväga att bojkotta bolag med verksamhet i Ryssland.

Taco Trade är skämtet på de finansiella marknaderna om Donald Trumps förhandlingstaktik. Låt mig gå igenom vad det innebär och hur vi bör agera.

Att kalla Trumps förhandlingstaktik för Taco trade är ett skämt om att han alltid tar ut svängarna mycket i början av förhandlingen. För då får han prutmån och har en extrem position att förhandla ifrån.

TACO står för Trump Always Chickens Out.
Trade innebär att när Trump talar så skakar börsen, tills han börjar kompromissa för att göra en deal. Då stiger kurserna igen, t.ex. när tullkriget började sättas på paus nu under våren 2025.

Chickens Out innebär att han rör sig från en extrem ståndpunkt för att sen kompromissa därifrån som om han fegade ur. Det är en elak men rimlig beskrivning som gjort Trump upprörd. Frågan är om han därför inte kommer att förhandla hårdare istället för att mjukna upp så snabbt som han ändå gjort hittills i år. Att säga att han fegar ur är att be om bekymmer.

Taco Trade myntades av Financial Times-skribenten Robert Armstrong i en artikel publicerad den 2 maj 2025.

Uttrycket är träffsäkert för sättet som många förhandlar på, för att ha ett tufft första bud till den man förhandlar med är inget nytt alls. Däremot är Trump extrem i sitt utförande av förhandlingstaktiken och jag tror att det håller på att nå vägs ändå när folk börjar skämta om det.

Det är svårt att ta det Trump säger på allvar då. Frågan är bara vad Trump då gör? Mer av samma eller tvärtom?

Slutsats: Tills vidare tycker jag att vi fortsatt inte ska ta särskilt mycket av det han och hans regim säger, utan hellre vänta in slutresultaten av förhandlingarna. Det blir svängiga kurser, men handling väger så mycket tyngre än ord. Särskilt i fallet med den förmodligen narcissistiske president Trump.

Keep calm and hold on to your aktiestrategi. 🙂