Kategori: Samhälle & politik

Aktiesparande är inte bara lönsamt om du sparar under lång tid, utan det ligger även rätt i tiden. Samhället går åt i stadig takt mot marknaden och kapitalismen, även med socialister i regeringen. Det finns många exempel på det.

Först när allemansfonderna kom 1984 började vanligt folk spara i fonder i stor utsträckning. I takt med att skattereformer och räntor skapat fördelaktiga depåer som ISK och KF blir det allt vanligare och viktigare att ta eget ansvar för sin ekonomi och sin framtid.

På 1970-talet drogs nyhetsprogrammet Rapport igång och kallades för det röda nyhetsprogrammet på grund av sin vänstervinkel. Om det och hur socialistiskt rött det var även i Aktuellt på 1960-talet kan vi läsa i Mats Lindqvists bok ”Is i magen”. Nuförtiden förekommer det mer eller mindre neutrala inslag om att den globala ekonomin och kapitalistiska saker som börsutvecklingen, eftersom SVT vet att många sparar i aktier och fonder. Jag tror kunskapsnivån på ekonomireportrarna är mycket högre nuförtiden än för 40 år sedan.

Det var Socialdemokraterna som i början av 00-talet privatiserade och börsnoterade Telia, samt avskaffade gåvoskatten och arvsskatten. Dessutom slopade de förmögenhetsskatten för rika, men inte vanligt folk. Första Alliansregeringen 2006 tog bort förmögenhetsskatten helt från 2007.

Olof Palme ondgjorde sig över privat sjukvård, men Göran Persson använde den till och med själv vid behov. Socialdemokraterna och många andra partier accepterar numera privat sjukvård. Diskussionerna nuförtiden handlar inte om det ska vara tillåtet eller inte, utan exakt vilken lönsamhetsnivå det ska vara och hur den ska regleras samt hur kvalitén ska mätas.

Efter valet 2018 är 59 procent av riksdagens mandat icke-socialistiska. Vi har Socialdemokrater som leder regeringen trots partiets långa fallande trend i riksdagsvalen, men efter lite olika turer blir det en del skattesänkningar och höjt RUT-avdrag ändå.

Samhället går med andra ord åt höger, mot kapitalismen. Stora delar journalisterna på Public Service och även de stora mediehusens redaktioner är däremot fortfarande överrepresenterade av vänsterpartister och sedan 1990-talet också av miljöpartister. De här delarna hänger inte alls med. I en global värld där det är allt viktigare att kunna respektera varandras åsikter har om jag tolkar Janne Josefsson rätt det istället blivit allt viktigare att alla ska tycka lika, ha samma värdegrund, och aktivt motarbeta alla som inte rättar in sig i etablissemangets stöveltramp.

Lyssna på den här intervjun i Hur Kan Vi för att höra om hur Janne Josefsson fick kritik på publicistföreningens möte sedan han frågat om rökningen till en rökande mamma som hävdade att hon inte hade råd med en skolresa till sin son. En skolresa som kostade 250 kr och där stod hon och rökte för kanske 50 kr om dagen. Att klaga på att man inte har råd med saker till sina barn när man röker cigaretter och bokstavligt talat eldar upp pengarna… och att journalisten Josefsson sen inte ska få fråga om det ohälsosamma slösandet av pengar som kunnat gynna barnet utan att publicistföreningen ska börja gnälla. Sic!

Medias roll när det gäller folks ekonomi och förståelse för det ekonomiska och samhället är viktig. Därför blir jag upprörd när jag hör om Josefssons upplevelser där samhällsgranskade program på SVT ibland velat självcensurera (på grund av kommunisterna som arbetade där). I TV-programmet Striptease klippte han/de en gång (ej samma som ovan) bort frågan om rökning till de fattiga som ändå hade råd att röka, men inte hade råd med mat och julklappar. Hur han avslöjat felaktiga påståenden om barnfattigdom, tiggare och ensamkommande från Afghanistan som skulle sändas till döden (tydligen ej den fysiska!).

Det känns som att många inom etablerade mediehus och främst SVT/SR hela tiden uppfinner nya vänsterlösningar. Istället för att låta individer ta ansvar för sina egna handlingar fortsätter det komma snyftreportage och annat där man daltar med vuxna. Även om mycket har blivit bättre från tiden med det röda nyhetsprogrammet ligger det verkligen inte i tiden med ett numera skattefinansierade public service som uppenbarligen aldrig varit eller är det politiskt oberoende medie man utmålar sig som.

Lärdomen för oss aktiesparare är att vara allmänbildad och inte tro blint på allt nyhetsbrus i media. Det finns problem i samhället, men ibland får vi hitta och analysera dem själva när delar av media vägrar. Nuförtiden när webben erbjuder allt från experter till fake news behövs inte public service på samma vis som innan webben fanns tillgänglig för alla, men istället måste vi ifrågasätta allt fler källor.

Några råd på vägen:
* Anpassa din bolagsanalys och satsa på de branscher du tror gynnas av samhällsutvecklingen och de globala förändringarna.
* Samhället må gå rakt åt höger, men tänk på de politiska riskerna som nog alltid lär finnas där inom t.ex. skol- och vårdbolagen på börsen.
* Välj dina nyhetskällor noga och läs nyheter på rätt sätt, ut rätt tidsperspektiv och utifrån hur det långsiktigt påverkar dina bolag.
* På vilken sikt gäller de mörka rubrikerna i media? Är det nattsvart på en månads sikt eller längre? Kommer säljrekarna från investmentbankerna att pressa aktien ett tag till eller kanske kommer botten nu när det mesta av negativiteten borde vara inräknad i aktiekursen? Läs och tolka på rätt sätt.

Särskilt nu i juletider tycker jag att det är dags att se över vårt givande. Nu tänker jag inte främst på julklappar utan på att skänka till välgörenhet för det är inte bara det offentliga som kan ta hand om folk utan även civilsamhället.

Ju mer pengar jag tjänar och har sparat ihop desto mer skatt betalar jag. En win-win-situation för välfärd via kommun, landsting och stat. När det gäller privata initiativ skänker jag sakta men säkert mer och mer till välgörenhet via autogiron varje månad. Därmed gynnas även det som inte är helt skattefinansierat.

Efter att ha hittat en del besparingar nyligen beslutade jag mig för att börja skänka till Radiohjälpen Världens barn. Jag behöver inte alla mina inkomster själv om man säger så och även om jag redan hade sex andra autogiron för välgörenhet klarar jag ett till.

Här är i slumpmässig ordning de jag i nuläget ger pengar till varje månad och kort om varför: 

Cancerfonden – har förlorat grannar/vänner i denna hemska sjukdom. Forska på!

Hjärnfonden – forskning kring ett så viktigt organ som hjärnan stödjer jag hjärna… jag menar gärna.

UNHCR – akut hjälp till folk i nöd på plats där krig och katastrofer sker.

Stadsmissionen – hjälp till hemlösa och utsatta.

Hjärt- och lungfonden – när jag var 15 år genomgick jag en hjärtoperation. Det var inget akut, men klart att mer forskning på området är något jag gärna stödjer.

World Animal Protection – de säger inte åt mig att sluta äta kött, utan hjälper djur i nöd ändå.

Radiohjälpen Världens Barn – skänker till många olika underorganisationer som hjälper barn. Allt från utbildning till stopp för könsstympningar.

Svårigheter med välgörenhet och bistånd

All välgörenhet är inte bra för ibland kan bistånd skapa fattigdom. Jag såg på Rapport på TV en gång om hur FN skänkte kläder till någon by i Afrika. Alla byxor som anlände till folk helt gratis fick klädpriserna att falla så den lokala klädfabriken gick i konkurs. Sen när byxorna var utslitna kunde de inte sy några kläder själv. Biståndet hade ökat fattigdomen.

Därför skänker jag helst till forskning och utbildning, chansen att det ska hjälpa är större. Sen kan man kanske tycka att om en diktator i ett land inte behöver kosta på utbildning tack vare bistånd och välgörenhet från andra länder så blir det lättare för diktatorn att förtrycka sitt folk eller göra andra illdåd. Ska å andra sidan en diktator störtas eller en land bli bättre och rikare krävs det utbildning och kunniga medborgare, så troligen är det t.ex. Världens barn gör ändå bra.

Jag minns hur någon från Radiohjälpen svarade på frågor i kanske SVT:s Rapport den gången också. Han fick frågan om det inte fanns risk för att biståndet skapade fattigdom genom att förstöra den lokala marknaden. Han svarade att de alltid köper maten lokalt så att priserna hålls uppe så de lokala jordbrukarna kan tjäna tillräckligt för att kunna investera och producera mer mat själva framöver. Maten skänkte de till de fattigaste som ändå inte hade haft råd att köpa.

Bistånd och effektivitet i hjälporganisationer är onekligen ett stort och komplext område.

Sverige släpper ut 50 miljoner ton koldioxid om året. Nu har Riksbanken investerat i Australiens statsobligationer. Dessa är en del av finansieringen och subventioneringen av det stora kolgruveprojekt Carmichael, som under sin livstid beräknas ge koldioxidutsläpp på 5 miljarder ton.

Allt detta hörde jag i slutet av podden Björnfällan avsnitt 51.

Även om civilisationen inte kan sluta konsumera olja och kol helt de kommande decennierna så känns det väldigt fel att möjliggöra nya kolgruvor som annars hade varit olönsamma.

Med tanke på hur lite koldioxid Sverige släpper ut jämfört med de stora kolgruvorna känns den höjda skatten på flygbränsle som ett slag i luften. 🙂 Svenska statens högerhand vet kanske inte vad vänsterhanden gör. Det är inte Riksbankens uppgift att bedriva miljöpolitik, men direktiv i frågan vore på sin plats. I alla fall vore det bättre jämfört med skatter om investeringarna blev mer hållbara.

Som jag skriver i dagens placeringskrönika är det här med hållbara investeringar något man kan se på olika sätt. Krävande att investera utifrån är det också.

Att staten tydligen är med och bidrar till nya kolgruvor känns inte hållbart, men vi är alla med om den investeringen via Riksbanken. Högt pris på olja och kol är det som kan möjliggöra miljövänligare alternativ. Det räcker med att privata olje- och kolbolag försöker öka sitt utbud, statlig hjälp från Sverige känns fel.

Det har i veckan stormat kring den höjda skatten på ISK och KF, vilket är de depåtyper som schablonbeskattas. Bakom förslaget står Vänsterpartiet och den Socialdemokratiskt dominerade regeringen.

Först och främst. Min krönika i lördags på Privata Affärers webb om hur du kan ducka den höjda skatten går igenom hur vi genom att belåna oss därmed få avdragsgilla räntekostnader. Dessa kan i sin tur kvittas mot schablonräntan eller ge skattereduktion och därmed lägre skatt.

Det jag vill säga utöver det som står i krönikan är att största skattesänkningen/pareringen får vi om låneräntan är högre än schablonräntan. Nu stiger den sistnämnda från 2018 och många har riktigt låg bolåneränta så det är inte säkert att alla har det. Jämfört med eget kapital (=icke belånat kapital som därmed inte ger skattemässiga avdrag) har du oavsett det mer avdrag med lånade pengar. Det är förstås också bra att kunna låna så billigt som möjligt, även om de avdragsgilla räntekostnaderna blir lägre ju lägre ränta du får låna till.

Viktigt också att påpeka att du bör hålla din belåning nere och satsa på de tryggare aktierna om du köper aktier för lånade pengar. Det är viktigare att undvika en rejäl privatekonomisk smäll i en börskrasch än att minimera skatt via skatteplanering. Valen av aktier och din aktiestrategi är viktigare än att minimera skatten.

Det är en myt att schablonskatten på ISK och KF är en skatt på enbart vinster och inkomster. Även om börsen rasar och du inte får någon utdelning kommer du att få en schablonintäkt att ta upp till beskattning. Det är därmed i långa börsnedgångar en skatt på ett krympande kapital. Dessutom är det ofta redan beskattad inkomst som vi stoppar in i dessa depåtyper.

Det är en myt att skatten på ISK och KF är låg. Det är räntorna som är onormalt låga och gör skatten tillfälligt låg. Med normala räntor skulle schablonräntan stiga ett par procentenheter och schablonskatten med 30 procent av det. Att ovanpå det lägga en fast procentsats kommer i det långa loppet att slå fel.

Det är en myt att ISK bara gynnar rika. Riktigt rika har riskkapitalbolag med bolag på skatteparadisöar och kör räntesnurror och avdrag och avancerade bolagsstrukturer. På så vis kan de slippa nästan all skatt lagligt. Att höja skatten på ISK skapar bara murar mellan de som vill börja använda bra sparformer i fördelaktiga depåer och oss som redan kan spelets regler.

Det är en vänsterpolitisk myt att högre skatt skulle gynna jämställdheten. Ska även kvinnor satsa på de bästa tillgångarna så vi får jämställdhet ska vi inte bygga murar. Även om skattemurar kan rivas med skatteplanering är ju det mest för oss som kan spelets regler. Inte alla de kvinnor som de senaste åren börjat intressera sig för aktier och ISK. Inte konstigt att somliga blev upprörda när Vänsterpartiets Ulla Andersson presenterade skattehöjningen i lördags.

Det är många som drabbas av högre skatt på sparande, samtidigt som det fortsatt kommer att vara full avdragsrätt på låneräntor.

Oklart för mig hur många miljoner som har ISK och KF då det går att ha flera stycken per person. Det är i vart fall fler som vet vad ISK är än de 0,54333% av Sveriges befolkning som en viss ledarskribent på Aftonbladet gissade på. 🙂
Vi lever alla i vår egen värld.

Ska vi ha råd med en poliskår som inte låter våldtäktsfall vara icke utredda i månader på grund av hög arbetsbelastning, ett bra militärt försvar, infrastruktur som håller, etc, behöver vi både skatter och effektiv användning av skatterna. Istället för att straffa sparande vore det bättre att sänka avdragsrätten för lån (ett känsligt förslag för alla med högbelånad bostad, jag vet!).

Å andra sidan stiger offentliga sektorns skatteintäkter när BNP-stiger och det gör BNP nästan varje år. Det tillförs därmed nya skatteintäkter årligt. Behovet av skattehöjningar kan därmed diskuteras, men jag vill inte bli mer politisk än så här. Detta är en sajt om aktier och sparande och ingen politisk debattsida eller något.