Sedan räntan på mitt sparkonto började sjunka till riktigt låga under hösten nivåer har jag flyttat pengar till befintliga preferensaktier och i Castellum. 1,8 procent blir 1,6 procent från 1 november, vilket är 1,1 procent efter skatt. En del sätter jag i de företagsobligationsfonder jag har, men inte allt.
För även om preffar som Akelius och Amasten och Victoria Park har fallit lite i kurs lockar 6-8 procent i direktavkastning mer än 1,1 garanterade procent, eller lite mer ränta till lite högre risk i räntefonderna. Särskilt då aktierna placeras i kapitalförsäkring där de låga marknadsräntorna innebär låg avkastningsskatt.
Eftersom Ratos Pref är den kanske säkraste preferensaktien har den länge haft lägst direktavkastning av alla preffar. Den är tunt handlad och har fallit lite nu i höstrusket. Direktavkastningen är trots det bara 5,4 procent på den kurs jag köpte i fredags. Men från 2017 höjs utdelningen från 100 kr till 120 kr, vilket med oförändrad kurs ger 6,5 procent.
Inlösenkursen är 2012,50 kr fram till och med årsstämman 2017 och därefter till 1837,50 kr. Därmed kan jag få en minimal kursförlust om Ratos mot förmodan skulle lösa in aktierna om några år. Ratos affärer i olika branscher är det som sänker risken och att stamaktien får så oerhört mycket mer utdelning än preferensaktien gör att om det går riktigt dåligt för Ratos är det långt kvar tills preffens utdelningar är i farozonen.
Jag har därför satt en liten slant i Ratos Preferensaktie och tar därmed rygg på vissa andra utdelningsjägare i blogg- och twittersfären som också ”fyndat” i dagarna. 🙂
Alla preffar jag har kan jag tänka mig att sälja om priset blir för högt. Det finns alltid alternativ på något vis. Ratos Pref får vi se hur den går på korts ikt, om jag köper mer framöver eller säljer om den mot förmodan återhämtar sig snabbt. I grunden siktar jag på att behålla den och andra aktier väldigt länge.