Jag har ett par små tillägg till min krönika om hur mycket bättre övervakad och kollad börshandeln är jämfört med konstauktioner (artikeln är uppe längre, så länken är borttagen).
Det är tydligen så att när du säljer ett föremål på auktion kommer du och säljaren överens om ett lägstapris innan. Når priset inte upp dit går föremålet tillbaka till dig som säljare.
En motsvarighet finns faktiskt på börsen när de som ska sälja aktier vid en nyintroduktion kan dra tillbaka hela erbjudandet om intresset är för dåligt. Men i kombination med alla andra möjligheter att pressa upp priser på konstmarknaden är det där med lägstapris grädden på moset.
Vad värre är kan tydligen auktionshus låna ut pengar till köpare som inte är så finansiellt starka.
Tänk hur illa det skulle se ut om Stockholmsbörsen försökte pressa upp priserna genom att agera bank och låna ut pengar till placerarna. Men på konstmarknaden förekommer det tydligen. Alla auktionshus, både för aktier och konst, tjänar mer avgifter om priset blir högt. Den som tillhandahåller auktionen ska ju därför i övrigt försöka vara så neutral det går, just för att de tjänar på högt pris.
Tacka vet jag börshandel i Sveriges bästa bolag och utdelare. Prisutvecklingen på aktier och på konst är osäker, men aktier är bättre reglerad och ger kassaflöden medan konst ger ögongodis.
