Startat mitt sjunde autogiro till välgörenhet

Att hjälpa andra att växa är viktigt. Alla ska ha en chans att blomma ut.

Särskilt nu i juletider tycker jag att det är dags att se över vårt givande. Nu tänker jag inte främst på julklappar utan på att skänka till välgörenhet för det är inte bara det offentliga som kan ta hand om folk utan även civilsamhället.

Ju mer pengar jag tjänar och har sparat ihop desto mer skatt betalar jag. En win-win-situation för välfärd via kommun, landsting och stat. När det gäller privata initiativ skänker jag sakta men säkert mer och mer till välgörenhet via autogiron varje månad. Därmed gynnas även det som inte är helt skattefinansierat.

Efter att ha hittat en del besparingar nyligen beslutade jag mig för att börja skänka till Radiohjälpen Världens barn. Jag behöver inte alla mina inkomster själv om man säger så och även om jag redan hade sex andra autogiron för välgörenhet klarar jag ett till.

Här är i slumpmässig ordning de jag i nuläget ger pengar till varje månad och kort om varför: 

Cancerfonden – har förlorat grannar/vänner i denna hemska sjukdom. Forska på!

Hjärnfonden – forskning kring ett så viktigt organ som hjärnan stödjer jag hjärna… jag menar gärna.

UNHCR – akut hjälp till folk i nöd på plats där krig och katastrofer sker.

Stadsmissionen – hjälp till hemlösa och utsatta.

Hjärt- och lungfonden – när jag var 15 år genomgick jag en hjärtoperation. Det var inget akut, men klart att mer forskning på området är något jag gärna stödjer.

World Animal Protection – de säger inte åt mig att sluta äta kött, utan hjälper djur i nöd ändå.

Radiohjälpen Världens Barn – skänker till många olika underorganisationer som hjälper barn. Allt från utbildning till stopp för könsstympningar.

Svårigheter med välgörenhet och bistånd

All välgörenhet är inte bra för ibland kan bistånd skapa fattigdom. Jag såg på Rapport på TV en gång om hur FN skänkte kläder till någon by i Afrika. Alla byxor som anlände till folk helt gratis fick klädpriserna att falla så den lokala klädfabriken gick i konkurs. Sen när byxorna var utslitna kunde de inte sy några kläder själv. Biståndet hade ökat fattigdomen.

Därför skänker jag helst till forskning och utbildning, chansen att det ska hjälpa är större. Sen kan man kanske tycka att om en diktator i ett land inte behöver kosta på utbildning tack vare bistånd och välgörenhet från andra länder så blir det lättare för diktatorn att förtrycka sitt folk eller göra andra illdåd. Ska å andra sidan en diktator störtas eller en land bli bättre och rikare krävs det utbildning och kunniga medborgare, så troligen är det t.ex. Världens barn gör ändå bra.

Jag minns hur någon från Radiohjälpen svarade på frågor i kanske SVT:s Rapport den gången också. Han fick frågan om det inte fanns risk för att biståndet skapade fattigdom genom att förstöra den lokala marknaden. Han svarade att de alltid köper maten lokalt så att priserna hålls uppe så de lokala jordbrukarna kan tjäna tillräckligt för att kunna investera och producera mer mat själva framöver. Maten skänkte de till de fattigaste som ändå inte hade haft råd att köpa.

Bistånd och effektivitet i hjälporganisationer är onekligen ett stort och komplext område.

Så blir vi rika tillsammans

I den här Rika Tillsammans-intervjun frågar trevliga paret Bolmesson mig om investeringsfilosofier, utdelningstrender, hur jag tänkt och motiverat mig tidigare gånger när börsen rasat och vad jag verkligen saknade i högskolans utbildningsmaterial. Intervjun finns också i Rika Tillsammans-podden.

Jag vill även passa på att önska alla sajtbesökare och utdelningsjägare en god jul med många aktieklappar och böcker under granen!

Euroforest blev en bra skogsaffär

Euroforest och Björn Ferry
Euroforest säljer nu sina skogsfastigheter. Björn Ferry var bolagets affischnamn under en tid.

Våren 2010 köpte jag aktier i onoterade aktiebolaget Realfond Skog, som sedan bytte namn till Europeiska Skogsfonden och sen till Euroforest. Att efter finanskrisen passa på att köpa reala tillgångar lät som en bra affärsidé och riskspridning och det var det också.

Placeringshorisonten var ursprungligen fem år, men de senaste åren har verksamheten fokuserats mot Litauen och nu har Euroforest sålt skogsfastigheterna. Totalt får vi 229 kr per aktie, vilket är bra då startvärdet var 100 kr. Utdelningar på totalt ca 22 kr per aktie tillkommer. Jag köpte mina första aktier för 105 kr då jag inte var med från allra första början.

Jag räknar med att min avkastning för aktierna jag hade från första köpet är 11,5 procent om året före skatt. Detta inklusive utdelningar och ränta-på-ränta-effekt. Egentligen är det mer totalt sett då jag i maj 2017 dubblade mitt innehav till kursen 120 kr tror jag det var. En av de bästa affärerna jag gjort på senare år. Jag handlade då på listan för onoterade aktier, Alternativa som numera heter Pepins.

Bara att tacka Patrik Lingårdh & Co för ett bra arbete.

Alla trodde inte på Euroforest (dåvarande Realfond Skog) när det begav sig 2010. Här nedan ett tidningsurklipp som en kollega gav mig sedan jag skrivit om aktien i Privata Affärer. Jag lär som jag lever och tvärtom.

Realfond Skog blev Euroforest och blev en god skogsplacering. Peter Benson hade fel i sin kritik 2010.

Den annars så skarptänkte Peter Benson framstod redan då i en inte helt god dager då antalet sakfel i texten antydde att han inte läst prospektet ordentligt. Kanske hade han för dagen rollen det som numera kallas för att ”bråsa”, det vill säga komma med onyanserad kritik enbart för effektens skull.

Benson fick svar enligt nedan från Euroforest (dåvarande Realfond Skog):Euroforest realfond Skog svar till DI och Benson

Att förvalta skog är inte gratis och en femårsplan kan förvisso förlängas, men innebär inte slutavverkning utan att fastigheterna säljs. Att förvaltarna har a-aktier med många röster innebär inte att de rånar de andra investerarna på avkastning, för den här typen av aktiebolag (kallar sig ibland något med fond med det är alltid ett bolag) fördelar vinsterna där de som skjuter till mest kapital förstås för mest avkastning. A-aktierna finns bara för att säkra förvaltningsuppdraget.

Slutet gott, allting gott.

God jul önskar jag alla mina läsare!

 

Jag kapar kostnader inför 2019

Jag kapar kostnader inför 2019. Försäkringar prenumerationer tidningar

December innebär att det är dags för bokslut inför året. Både privatekonomiskt och som företagare (enskild firma) har jag hittat några olika kostnadsposter jag ska avsluta.

1 Jag fick en faktura från Affärsvärlden på ytterligare två års prenumeration. 8000 kr. Då jag tröttnat på vissa delar av tidningen har jag nu avslutat den. 4000 kr per år i kostnad sparar jag in, men jag tänker prenumerera vissa månader och läsa i artikelarkivet istället. Det är fortsatt en bra tidning, men 40 nr om året till det priset lockar mig inte längre.

2 Jag har sedan i maj haft SvD Premium vilket öppnat upp så jag kan läsa alla artiklar inom näringslivsdelen. Jag har nu sagt upp detta vilket sparar 185 kr i månaden, vilket är 2220 kr om året. Jag tyckte jag läste mindre och mindre och skummade igenom nyhetsmejlet allt snabbare.

3 Sen Folksam tog över mina billiga försäkringar som jag hade via Förenade Liv har de ändrat på villkor och höjt premierna något. Då jag redan har motsvarande försäkringar hos andra försäkringsbolag säger jag upp hela eller delar av de fyra delförsäkringarna jag har. Jag har inte riktigt bestämt ännu. Sparar kanske 1000-2000 kr. Det räcker i princip med en sjukförsäkring, en livförsäkring, en olycksfallsförsäkring och med en utdelningsportfölj som ger mig kassaflöden även om jag inte drar in inkomst av näringsverksamhet eller tjänst har jag med försäkringarna jag behåller trygghet så det räcker.

Total kostnadsnedskärning ca 6000 kr om året beroende på om jag prenumererar på något annat analysblad istället för Affärsvärlden och exakt hur många försäkringar jag behåller.

Bra input och analys för aktiebiten i livet och försäkringar är självklarheter, men inte överflöd eller saker jag inte behöver.

Livet som Miljonär innan 30 och pensionär innan 40

Miljonär innan 30 och pensionär innan 40

Bloggaren och författaren Miljonär innan 30 avslöjar i denna intervju sina bästa spartips och om livet verkligen blev som han tänkt sig efter att ha slutat som anställd. Så här innan jul kan du få rabatt på hans böcker.

Förstod alla i din omgivning verkligen varför du ville sluta när du gick ut med det och sa upp dig från jobbet? Många utanför vår krets av ungefär likasinnade verkar inte tänka tanken på att vilja lämna ekorrhjulet, utan bara tänka i termer av extra semestermånad eller sabbatsår.
Nej, att man kan sluta jobba innan man fyller 40 är ju inget som de flesta tror är möjligt. Så det var många gamla kollegor som inte alls fattade och som sen frågade om jag fått något nytt jobb när jag träffade dem ett halvår efter att jag slutat. Jag får också skylla mig lite själv då jag ibland gör det lite enkelt för mig och säger att jag jobbar som egen företagare istället för att säga att jag är ”pensionär” eller ”ekonomiskt fri” om det någon frågar om vad jag jobbar med. För att slippa massa följdfrågor eller diskussioner kring min privatekonomi med personer jag inte känner så bra.

Sen stämmer det ju till viss del att jag är egen företagare då jag under senaste året gett ut min andra bok och får lite ersättning för att blogga. Jag kanske gör saker som kan kallas jobb 4 timmar i veckan eller så.

Det sägs att det är resan som gör mödan värd. Stämmer det i ditt fall eller var målet verkligen målet så gräset på andra sidan verkligen var grönare?Var sak har sin tid. Jag tycker det var roligt under resans gång, att spara pengar och kunna köpa aktier varje månad och se hur utdelningsprognosen för kommande år steg månad för månad. Men samtidigt har det här sista året då jag slutat jobba varit det bästa året i mitt liv. Så gräset var faktiskt grönare på andra sidan i detta fall.

Har ditt mål mot friheten förändrats något längs resans gång?
Överlag har det varit en röd tråd i att jobba ihop ett antal miljoner och sen kunna välja själv om jag ska jobba eller inte. Men på detaljnivå har det ändrats ett flertal gånger. Jag höll på att jobba och spara i 13 år och det hände mycket i mitt privatliv under de åren med separation, liv som singel och sen att jag träffade min nuvarande fru.

Jag siktade länge på 10 miljoner kronor i portföljen räknat för mig personligen innan jag skulle sluta jobba, men insåg under resans gång att 20 miljoner för mig och min fru ihop inte skulle behövas. Utan att 10 miljoner ihop snarare var en lagom nivå för oss.

Ska man boosta inkomsten eller dra ned på kostnaderna för att kunna få kapital nog för att bli ekonomiskt fri?
Det beror på förutsättningarna tycker jag. Är man ung med relativt låg lön som kan göra ett bra jobb som anställd och få mer ansvar och en mer senior tjänst och därmed få upp lönen med flera tusenlappar i månaden som tickar på år efter år är det givetvis väldigt mycket värt. Eller om man kan starta eget och på så sätt tjäna mer pengar.

Om man däremot redan tjänar över gränsen för statlig skatt och jobbar övertid för att tjäna lite extra pengar och få råd med städhjälp eller handlar maten i en dyrare affär för att spara tid så rinner de skattade pengarna snabbt iväg.

Hur lätt eller svårt var det att beräkna hur mycket pengar som går åt sen man slutat arbeta? Hur många hängslen och livremmar behövs?
Jag har gjort av med nästan exakt lika mycket pengar under det första året som ”pensionär” som jag gjorde under det sista året som anställd. Så det har varit lätt att beräkna så här långt. Däremot är det svårare att beräkna på 5 års sikt eller mer då det beror på faktorer som jag idag inte riktigt vet, tex var vi ska bo och vad vi kommer fylla dagarna med när även min fru slutat jobba.

Det gör att vi jobbar med ganska många hängslen och livremmar. Vi lever idag för cirka 20 000 kr i månaden på två personer, men räknar med att kunna leva för 30 000 kr i månaden resten av våra liv i dagens penningvärde. Ändå jobbar vi för att dra in lite mer pengar för att få en ännu större säkerhetsmarginal. Kanske helt i onödan, men just för säkerhets skull.

Vilka är dina bästa spartips och var går gränsen mellan att vara sparsam och att vara snål?
Det bästa spartipset tycker jag är att värdera alla kostnader. På samma sätt som en duktig investerare måste göra med en aktie innan man väljer att investera. Många tänker att de har råd med vissa kostnader bara för att pengarna räcker till nästa lön, men ser inte alternativet att öka sparandet och den frihet som det kan innebära i framtiden. Behöver vi verkligen ett extra rum i boendet, är det värt 11 000 om året att köpa en kaffe på vägen till jobbet varje dag och är verkligen saken som kostar 1000 kr dubbelt så bra som den som kostar 500 kr?

Om sparandet blir tvångsmässigt, det vill säga att man inte kan se nyktert på besluten ovan, eller att andra personer än man själv drabbas tycker jag man kan börja prata om snål.

Som det verkar i bloggsfären är målet att bli fri, inte direkt rik så man har råd med lyxliv. Tror du det handlar om svårighetsgrad och tid eller att de flesta kanske inser fördelarna med minimalism och enkelt liv?
Det beror lite på vilka bloggar man läser. Totalt sett finns det ju 100-tals fler bloggar som handlar om shopping än som handlar om minimalism. Men jag håller med om att fler och fler bloggar om ett sparsamt och fritt liv.

Själv ser jag mig som någonstans mitt emellan de som strävar efter att bli rika och de som vill bli fria. Jag har levt väldigt sparsamt under ungefär 10 år men aldrig haft minimalismen som ett mål eller något jag tänkte fortsätta med hela livet. Det var bara en väg för mig att kunna spara så mycket pengar som möjligt. Det gjorde att det för mig tog 13 års jobb att bli ekonomiskt fri, trots en hög sparkvot. Om man som mig sparar 75-80% av lönen och kan tänka sig fortsätta leva lika billigt hela livet ska det räcka att jobba i 6-7 år, men jag jobbade alltså dubbelt så länge just för att jag ville kunna öka kostnaderna när de sparsamma åren var över.