En bok som sätter fingret på Fingerprints skandaler

Fingerprint – the story hamnar nere i samma regioner som böckerna om HQ-skandalen på min sida med recensioner av ekonomiböcker.

Jag gillade boken och alla som följt Fingerprint borde läsa den. Även om bara hälften är sant är det häpnadsväckande att turerna i det periodvis så framgångsrika Fingerprint aldrig tar slut.

Med tanke på de nu i juli fällande domarna av de i boken namngivna männen och de som tidigare redan dömts (står i boken vilka det är) är det mer eller mindre bara huvudägaren och den galne twittraren Johan Carlström kvar. Last man standing, men kommer han ens att bo kvar i Sverige när åtalet väl kommer?

Allt smaskigt i boken HQ Gate

Jag har nu läst boken HQ Gate och lagt upp recensionen en bra bit ned på min bokrecensionssida. Boken gräver djupt i alla turerna kring HQ:s undergång 2010.

Följande saker hävdar bokens författare:

Det inte finns några mejl eller annat som backar upp det tradingschefen Fredrik Crafoord säger och har till sitt försvar. Det gäller exakt vilken information som HQ:s vd Mikael König och Öresunds Mats Qviberg fick om hur illa ställt det var med tradingportföljen.

Craaford försökte tydligen i oktober 2010 också få König att ändra din version av det som hänt via det så kallade ”Vit som snö”-mejlet. På så vis skulle König slippa civilmålet, där den gamla HQ-ledningen blir stämda av det kvarvarande HQ.

Boken tar även upp att Craaford väldigt billigt fick köpa (närståendetransaktion) bolaget Cubera Private Equity av det efter kraschen kvarvarande HQ, där Craaford inför stämningen mot Qviberg seglat upp som en större ägare. Tydligen en extremt bra affär.

Vi lär även känna Öresunds dåvarande vd Fredrik Grevelius, som 2014 i mejl ska ha kallat flera kvinnor i näringslivet för grisf*tt*r och grövre saker.

Turerna kring hur det kraschade HQ tas över av främst HQ:s storägare Christer Sandberg, som har alldeles för täta kontakter med Ekobrottsmyndigheten under pågående förundersökning och tydligen fått insyn i förundersökningen åratal innan försvaret (s.k. partsinsyn). Det finns en inspelning där Sandberg berättar hur han tidigare kört med förtäckta hot mot folk han velat sätta press på, som ”den jävla Erik Forss”.

Sandberg ska även ha skickat Den stora bankhärvan av Carolina Neurath till 280 olika domare och åklagare, vilket kanske inte är så konstigt att Sandbergs uttalande om att hans relation till Neurath är mycket tight och att det är han som är en av de viktigaste källorna i hennes bok.

Fredrik Crafoord bekräftar mer eller mindre rakt ut han också att han också är en av de anonyma källorna i boken. På skvallerfronten får vi dessutom lära oss att Patricia Hedelius man Henrik Hedelius är kompis med HQ-advokaten Christer Sandberg via styrelseuppdrag i Remiumkoncernen.

Boken berättar även att varken Carolina Neurath eller Patricia Hedelius var närvarande under hela brottsmålet, utan vara vissa delar av rättegången.

Sven Hagströmer var enligt boken ansvarig för beslutet att panikavveckla HQ:s trading, vilket gav 1,2 miljarder kr i förlust.

Mitt tyckande:
Både Den stora bankhärvan och HQ Gate framstår som partsinlagor. Jag vet inte vad jag ska tro och håller mig förstås utanför detta och tar ingen offentlig ställning i någon fråga. HQ redovisade enligt IAS39, men hur länge kan man göra det om marknaden för Crafoords långa optioner nästan försvunnit så värderingen vid en eventuell försäljning åtminstone tillfälligt avviker från det bokförda värdet? Ord står mot ord om exakt vem som gav vilken information och direktiv.

Qviberg och alla andra blev friad i brottmålet 2016 och åklagaren Martin Tidén ville inte ens överklaga. Civilmålet med miljardstämningen tragglas vidare. Mats Qviberg stämde staten 2014. Qvibergs bolag Öresund står på topp kursmässigt och Qviberg är rikare än någonsin, vilket inte de som under de senaste åren pumpat in kapital i HQ:s alla nyemissioner är.

Det blir intressant att se hur det går det fortsatta processandet. Advokatfirmorna är de enda säkra vinnarna. Som alltid.

Recenserar boken Rich dad poor dad

Den framgångsrika Rich Dad verkar finnas i verkligheten, även om hans identitet har varit en hemlighet länge. Robert Kiyosakis rika ”pappa” i boken Rich dad poor dad tror jag trots det kan bygga på lärdomarna och inspirationen från flera olika kloka gubbar. Eller så är det bara en person, Richard Kimi.

Oavsett är det en suverän bok att läsa och recensionen finns i toppen på bokrecensionssidan. Det är tankesätten i boken som spelar roll, inte om berättelsen är helt sann eller inte.

Så här blir du miljonär i hängmattan

Så här blir du miljonär i hängmattan är en lättläst och trevlig liten handbok för dig som vill komma igång med sparande och förstå ekonomin.

En intressant detalj i sammanhanget är kritiken mot Postkodlotteriet, där din chans att bli miljonär är liten men ändå är en stor del av svenska hushållen (100-tusentals svenskar) med och förlorar pengar varje vecka. Enligt charityrating.org är Postkodlotteriet ett av de sämsta lotterierna på att skänka pengar till välgörenhet. Börjesson skänker trevligt nog sina intäkter från boken till charityrating.org.

Min bokrecension finns nu på ekonomiböckersidan.

Bygg en förmögenhet – Bokrecension

Bygg en förmögenhet är en bra bok, med nästan lika mycket lärdomar inom privatekonomi som börskunskap. Den innehåller kanske inget nytt för garvade slukare av aktieböcker, men det behöver inte alla böcker innehålla heller.

Det är svårt att hitta något negativt att säga, men det finns petitesser som att Johnson & Johnson är stavat på två ”s” på sid 138.

En stor bonus är förstås att min namn och därmed denna sajt nämns på sid 176 bland tipsen på bra aktiesajter. Tack! 🙂

Bokrecensionen i sin helhet finns en bra bit ned på sidan om ekonomiböcker.