Livet som Miljonär innan 30 och pensionär innan 40

Miljonär innan 30 och pensionär innan 40

Bloggaren och författaren Miljonär innan 30 avslöjar i denna intervju sina bästa spartips och om livet verkligen blev som han tänkt sig efter att ha slutat som anställd. Så här innan jul kan du få rabatt på hans böcker.

Förstod alla i din omgivning verkligen varför du ville sluta när du gick ut med det och sa upp dig från jobbet? Många utanför vår krets av ungefär likasinnade verkar inte tänka tanken på att vilja lämna ekorrhjulet, utan bara tänka i termer av extra semestermånad eller sabbatsår.
Nej, att man kan sluta jobba innan man fyller 40 är ju inget som de flesta tror är möjligt. Så det var många gamla kollegor som inte alls fattade och som sen frågade om jag fått något nytt jobb när jag träffade dem ett halvår efter att jag slutat. Jag får också skylla mig lite själv då jag ibland gör det lite enkelt för mig och säger att jag jobbar som egen företagare istället för att säga att jag är ”pensionär” eller ”ekonomiskt fri” om det någon frågar om vad jag jobbar med. För att slippa massa följdfrågor eller diskussioner kring min privatekonomi med personer jag inte känner så bra.

Sen stämmer det ju till viss del att jag är egen företagare då jag under senaste året gett ut min andra bok och får lite ersättning för att blogga. Jag kanske gör saker som kan kallas jobb 4 timmar i veckan eller så.

Det sägs att det är resan som gör mödan värd. Stämmer det i ditt fall eller var målet verkligen målet så gräset på andra sidan verkligen var grönare?Var sak har sin tid. Jag tycker det var roligt under resans gång, att spara pengar och kunna köpa aktier varje månad och se hur utdelningsprognosen för kommande år steg månad för månad. Men samtidigt har det här sista året då jag slutat jobba varit det bästa året i mitt liv. Så gräset var faktiskt grönare på andra sidan i detta fall.

Har ditt mål mot friheten förändrats något längs resans gång?
Överlag har det varit en röd tråd i att jobba ihop ett antal miljoner och sen kunna välja själv om jag ska jobba eller inte. Men på detaljnivå har det ändrats ett flertal gånger. Jag höll på att jobba och spara i 13 år och det hände mycket i mitt privatliv under de åren med separation, liv som singel och sen att jag träffade min nuvarande fru.

Jag siktade länge på 10 miljoner kronor i portföljen räknat för mig personligen innan jag skulle sluta jobba, men insåg under resans gång att 20 miljoner för mig och min fru ihop inte skulle behövas. Utan att 10 miljoner ihop snarare var en lagom nivå för oss.

Ska man boosta inkomsten eller dra ned på kostnaderna för att kunna få kapital nog för att bli ekonomiskt fri?
Det beror på förutsättningarna tycker jag. Är man ung med relativt låg lön som kan göra ett bra jobb som anställd och få mer ansvar och en mer senior tjänst och därmed få upp lönen med flera tusenlappar i månaden som tickar på år efter år är det givetvis väldigt mycket värt. Eller om man kan starta eget och på så sätt tjäna mer pengar.

Om man däremot redan tjänar över gränsen för statlig skatt och jobbar övertid för att tjäna lite extra pengar och få råd med städhjälp eller handlar maten i en dyrare affär för att spara tid så rinner de skattade pengarna snabbt iväg.

Hur lätt eller svårt var det att beräkna hur mycket pengar som går åt sen man slutat arbeta? Hur många hängslen och livremmar behövs?
Jag har gjort av med nästan exakt lika mycket pengar under det första året som ”pensionär” som jag gjorde under det sista året som anställd. Så det har varit lätt att beräkna så här långt. Däremot är det svårare att beräkna på 5 års sikt eller mer då det beror på faktorer som jag idag inte riktigt vet, tex var vi ska bo och vad vi kommer fylla dagarna med när även min fru slutat jobba.

Det gör att vi jobbar med ganska många hängslen och livremmar. Vi lever idag för cirka 20 000 kr i månaden på två personer, men räknar med att kunna leva för 30 000 kr i månaden resten av våra liv i dagens penningvärde. Ändå jobbar vi för att dra in lite mer pengar för att få en ännu större säkerhetsmarginal. Kanske helt i onödan, men just för säkerhets skull.

Vilka är dina bästa spartips och var går gränsen mellan att vara sparsam och att vara snål?
Det bästa spartipset tycker jag är att värdera alla kostnader. På samma sätt som en duktig investerare måste göra med en aktie innan man väljer att investera. Många tänker att de har råd med vissa kostnader bara för att pengarna räcker till nästa lön, men ser inte alternativet att öka sparandet och den frihet som det kan innebära i framtiden. Behöver vi verkligen ett extra rum i boendet, är det värt 11 000 om året att köpa en kaffe på vägen till jobbet varje dag och är verkligen saken som kostar 1000 kr dubbelt så bra som den som kostar 500 kr?

Om sparandet blir tvångsmässigt, det vill säga att man inte kan se nyktert på besluten ovan, eller att andra personer än man själv drabbas tycker jag man kan börja prata om snål.

Som det verkar i bloggsfären är målet att bli fri, inte direkt rik så man har råd med lyxliv. Tror du det handlar om svårighetsgrad och tid eller att de flesta kanske inser fördelarna med minimalism och enkelt liv?
Det beror lite på vilka bloggar man läser. Totalt sett finns det ju 100-tals fler bloggar som handlar om shopping än som handlar om minimalism. Men jag håller med om att fler och fler bloggar om ett sparsamt och fritt liv.

Själv ser jag mig som någonstans mitt emellan de som strävar efter att bli rika och de som vill bli fria. Jag har levt väldigt sparsamt under ungefär 10 år men aldrig haft minimalismen som ett mål eller något jag tänkte fortsätta med hela livet. Det var bara en väg för mig att kunna spara så mycket pengar som möjligt. Det gjorde att det för mig tog 13 års jobb att bli ekonomiskt fri, trots en hög sparkvot. Om man som mig sparar 75-80% av lönen och kan tänka sig fortsätta leva lika billigt hela livet ska det räcka att jobba i 6-7 år, men jag jobbade alltså dubbelt så länge just för att jag ville kunna öka kostnaderna när de sparsamma åren var över.

Livet som fri enligt Farbror Fri

Jag och Farbror Fri har intervjuat varandra om spartips och ekonomisk frihet. Farbror Fri heter egentligen Oskar och blivit ekonomiskt fri i relativt ung ålder via smart leverne och effektivt sparande.

Vi ställde samma fem frågor till varandra. Nedan är mina frågor i svar och hans svar i ej svärtad text.

Att hitta en balans i livet är viktigt. Var går gränsen mellan att vara sparsam och snål?
Motsatsen till sparsam är slösaktig medan motsatsen till snål är generös. Som jag ser det är det mycket lättare för den som är sparsam att vara genuint generös inte bara med sina pengar men ännu viktigare med sin tid och sin uppmärksamhet.

Vilka är dina bästa spartips?

  • Hitta din plats på jorden och lev sedan lokalt på den platsen och lägg så lite tid och pengar som möjligt på transporter.
  • Skaffa ett ändamålsenligt men inte onödigt stort eller dyrt boende
  • Laga mat från grunden och i säsong
  • Res sällan men var borta länge
  • Tro inte av slentrian att dyrare alltid är bättre

Vad är bästa strategin för att investera sparkapitalet?
Min personliga uppfattning är att det största hotet mot bra investeringar är vår egen psykologi. Det är jobbigt att se sina investeringar minska i värde och det är jobbigt att köpa efter en lång uppgångsperiod. Därmed så är det min övertygelse att det för de flesta är bra att investera ett fast belopp månad för månad under långa tidsperioder. För de allra flesta så innebär investeringar exponering mot aktier via direktägande eller fonder men för den som har ett intresse i den riktningen kan även fastigheter vara intressant speciellt om man gillar att lägga lite tid på renovering och underhåll.

Ska man boosta inkomsten eller dra ned på kostnaderna för att kunna få kapital nog för att bli ekonomiskt fri?
Det finns ingen motsättning och det går förstås bra att jobba parallellt i båda ändarna. Dock så tror jag att de allra flesta kortsiktigt kan få betydligt mer effekt genom att se över kostnaderna. Man får också större effekt av eventuella extra inkomster om man först tätat hålen i ekonomin innan man börjar pumpa in mer pengar.

Vad ska man göra och hur ska man räkna för att veta att man verkligen är ekonomiskt fri livet ut?
Den viktigaste frågan att ställa sig är: hur mycket pengar behöver vi årligen för att leva det liv vi vill leva? Om du kan leva gott på en mindre summa så behöver du betydligt mindre pengar för att vara ekonomiskt fri. I vårt eget exempel så kan vi leva bra på 240 000 kr om året och utifrån den så kallade 4% regeln så behöver vi då 25 ggr detta i kapital dvs 6 miljoner för att kunna känna oss relativt säkra på att pengarna ska räcka resten av livet. Dessa 4% kan komma från aktieutdelning men även övrig avkastning från investeringarna i form av värdeökning. Den så kallade 4% regeln ska ses som en tumregel är en bra utgångspunkt att utgå ifrån. Vissa vill känna sig mer säkra och räknar hellre på 3% medan andra är beredda att ta lite mer risk och kanske kan tänka sig att ta ut 5% per år.

Kontoret en vanlig sommardag som ekonomiskt fri och frilans

Så här i september när många börjat skolan eller arbetet efter semestern tänkte jag gå igenom en dag på kontoret för oss som är ekonomiskt fria. Eller är frilansare (egenföretagare) så vi kan arbeta hemifrån när vi vill på dygnet.

Fördelarna med det livet är många. Avståndet till arbetsplatsen är obefintligt. Eller möjligen är det avståndet mellan sängen och datorn. Nära är det i vart fall. Det sparar tid och så slipper jag trängas med andra människor i kollektivtrafiken när det är influensatider.

Mitt kontor när det är som allra bäst. Jag förundras och imponeras ibland över hur många som står ut med fabriksgolv, kontor och redaktioner.

Att ha nära till sitt jobb sparar också pengar, då speciell arbetsklädsel och tjänstebil verkligen inte behövs.

Att signera böcker får man som frilans och författare ibland göra på hemmakontoret. Är det fint väder blir det på balkongen.

Min arbetsdag börjar som jag berättade på Uppesittarkväll i EFN i regel med sovmorgon. Även på eftermiddagen kan jag vila mig i horisontalläge om jag vill:

Fötter i högläge på bord kan innebära arbete det också.

En fördel med fria arbetstider är att jag kan arbeta när min hjärna vill och kan fokusera. Sparar tid och besvär.

När kontoret är på stranden. Här är taket på mitt utomhuskontor på Hökarängsbadet nära Farsta. Det måste vara högt i tak på min arbetsplats.
Trädgården är förstås också en del av kontoret. Jag rekommenderar en solsäng så vi ligger bra och får upp huvudet en bit. Det ökar både komfort och produktivitet.
Mitt nya balkonggolv i konstgräs är skönt att gräva i med tårna om somrarna. Hur många på fabriksgolv och kontor kan göra det?
Apropå det där med att ha arbetstider. Det har inte jag som frilans. Jag har bara deadlines.

Som ekonomiskt fri skulle jag kunna sluta arbeta helt, men mina fritidsintressen och arbeten har växt ihop så att säga. Jag flyttar däremot successiv det jag gör mot nya eller mer givande uppgifter. Det är ett privilegium att ha det så här bra, men det är ett privilegium jag arbetat ihop själv.

Jag är som en risodlare i Asien

Bloggen Onkel Toms Stuga skrev häromveckan om synen på tid. Jag tyckte detta citat påminde om mitt sätt att arbeta ganska mycket:

”Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven.  Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.”

Jag odlar förvisso inte ris, utan aktieutdelningar och texter om börsen. Likheten är istället att jag arbetar när i första hand min hjärna och i andra hand min kropp är redo. Så länge koncentration och lust finns där kör jag på med olika skriverier. Sen är det dags att vila hjärnan och låta kroppen arbeta på t.ex. gymmet. Annars läspaus ute i solen. Miljöombyten innebär en sorts vila det också. Jag gör en sak och sen vilar jag mig genom att göra nästa. Och så vidare.

Eftersom aktier var en hobby som blev mitt yrke är skillnaden mellan ledig och arbete helt oklar för mig. Jag jobbar ungefär lika mycket oavsett veckodag, så jag har ingen känsla av ”äntligen fredag”, men å andra sidan ingen ”söndagskvällångest” heller. Alla dagar är ungefär lika bra och omväxlande. Jag behöver därmed ingen helg som avbrott eller vila.