Min aktieportfölj har fått ny övergripande struktur

Foto: Mimmie England.

Jag har strukturerat upp min aktieportfölj något under hösten. Numera skiljer jag lite tydligare på utdelningsportföljen och tillväxtportföljerna. Både i mina sammanställningar och rent placeringsmässigt.

Strukturen är en stor utdelningsportfölj och en tillväxtportfölj som spretar mellan tre olika delar.

Utdelningsportföljen innehåller dels de aktier jag har istället för vanliga räntebärande alternativ som räntefonder, dels de vanliga utdelningsplaceringarna.

Tillväxtportföljen består av en aktiedel och en fonddel. Det mesta här finns i en IPS-depå, så där kommer jag inte åt eventuella utdelningar och då kan jag med fördel placera med annan strategi är aktieutdelningar. Nya aktier under hösten är Brookfield Asset Management, Bure och Vostok New Ventures. Investmentbolag med fokus mot tillväxtaktier eller fokus mot stor ackulmulation av kapital. Brookfield Asset Management äger de övriga Brookfieldbolagen, men delar ut mycket mindre. Gillar också att kanadensarna köpte in sig i Oaktree Capital, då kapitalförvaltning brukar löna sig på sikt.

Tillväxtsatsningar som liknar indexfonder är mina experimentella indexfondliknande aktieportföljer är nya sedan i somras. De delportföljerna finns hos Nordnet.

Tillväxt och småbolag via fonder är samma fondinnehav som vanligt.

Onoterade aktier är samma gamla satsning på ett fåtal reala tillgångar utanför börsen.

Jag har därmed kapitalet utspritt mellan olika depåer, så det är inte helt lätt att redovisa exakt totalavkastning. Däremot har jag öronmärkt det kapital som jag ska ha i tillväxt bättre än tidigare.

Konsten att inte sköta en aktieportfölj

Jag gillar verkligen tidningen Affärsvärlden och är en trogen prenumerant. Tyvärr har uppslaget med deras ”aktiva portfölj” börjat närma sig underhållning, från att tidigare ha varit mer ekonomiskt och börsmässigt givande.

En gång i tiden hade Affärsvärlden främst strategin att välja kvalitetsbolag i stigande kurstrender där vi sett en rekyl. Det fungerade utmärkt. De senaste två åren har portföljen ändrats dramatiskt och börjat prestera allt sämre. Jag har aldrig sett en liknande misshandel av en tidigare läsvärd produkt.

Aktiva portföljen är -1,1 procent i år, trots att det mesta på börsen gått upp. OMXSGI är samtidigt upp 11,2 procent.

Grafen jag fotat av är från förra veckan, nu har portföljen tappat än mer.

1 Satsningen på turn around-case må ha större potential i teorin, men det är svårare att tajma och kräver mer långsiktighet. Något som Affärsvärlden inte borde ha i aktiva portföljen som av namnet att döma borde vara kortsiktig. Aktier som Qliro, Telia, Ratos och H&M har det senaste året eller så passerat i portföljen och det är inte lätt att tajma en kursbotten i bolag som kämpar.

2 När aktierna inte går som de ska borde tidningens börsredaktion använda sig av stop loss. Det skedde under glansdagarna, men nu ser det ut så här:

Affärsvärlden har slutat använda stop loss.

Varför finns kolumnen med stop loss kvar när den aldrig används?

3 Hur aktiv är man i en portfölj när man under en hel börsuppgång har Xact Bear som största innehav? Den senaste vändan med Xact Bear är från och med 1 april 2016, vilket är ett passande köpdatum. 🙂 Drygt ett år har denna feltiming legat i portföljen och enligt nr 18 för året är kursutvecklingen nu -35,2 procent. Affärsvärlden som har så kompetenta analytiker, jag fattar inte denna strategi.

4 Varför finns kolumnen med riktkurs kvar när den aldrig används längre?

Inga riktkurser i portföljen heller.

Nu är timing inte min starkaste sida och jag söker inte jobb på Affärsvärlden, men jag är rätt bra på strategier. Jag vill därför föreslå någon form av strategiskt samarbete med t.ex. @kavastu eller någon annan som är bra på trender och timing. Som läsare av Affärsvärlden skulle jag tycka det vore intressant. Det vore det även om redaktionen återgick till de strategier som ni har kolumner i portföljtabellen till, stop loss och riktkurs.