Läsarfråga – Borde inte staten passa på att låna till negativ ränta?

Läsarfråga: Läste i di.se PM Nilssons artikel där han ganska klart förespråkar en ökning av upplåningen för staten i Sverige. Sverige kan låna till negativ ränta på 20 år och till en procent ränta på 70 år. Sverige har en relativt låg skuld på ca 20% av BNP för staten och ca 35% om man räknar med även kommunernas upplåning.
Såg liknande åsikter framföras i SVT förra veckan och läst samma trevare även i andra artiklar av ekonomer,ekonomijournalister och politiker.
Om vi lånar ex.vis 500 miljarder för att anställa tusentals fler sjuksköterskor/läkare/lärare/poliser m.fl. Inom offentlig verksamhet så bör det hjälpa till att förbättra välfärden. Vi kan även använda lånepengarna till att förbättra infrastrukturen,öka kvalitén på arbetskraften,hjälpa till att starta nya företag,stödja åtgärder för en bättre miljö,betala invandringens kostnader,subventionera bostadsbyggandet,m.m.
Detta kostar inte Staten något,tvärtom genererar det intäkter för staten i form av inkomstskatter, moms på inköp av material m.m.
Så vad talar emot att de politiska partierna kan ena sig om att ta dessa enorma lån,i princip alla partierna utom ev. SD bör kunna stödja dessa lån.
Vad talar emot att bankerna skulle vara emot detta,de kommer ju dessutom tjäna bra på att låna ut pengarna till byggfirmor,bolåneköpare,företag,m.m.
Blir det så etablissemanget kommer att försöka parera lågkonjukturen, försöka eliminera lågkonjunkturen?
Och varför vore detta fel på kort sikt?
På längre sikt ej bra för att man bygger upp bubblor med hjälp av billigt kapital i stället för att låta marknaderna se till att de livskraftiga företagen överlever,att man fortsätter att stimulera ett bidragssamhälle,att man fortsätter att tillåta en massinvandringen folk som det är oerhört svårt att integrera här,för att  nästa gång Sverige behöver låna blir säkert räntorna inte lika låga,för att alla lån ska ska betalas till ska.
Men detta är ju på ett antal års sikt,inte i närtid när dagens politiker och ekonomer styr och har sina löner.
Och hur ska vi investerare tänka med våra sparpengar,ska vi gå all in på Börsen och fortsätta köpa bostäder/hus eftersom de kommer bara att fortsätta gå upp p.g.a. alla statliga stimulanser.

Mitt svar:
Att låna billigt och investera är i grunden rätt om det handlar om privatpersoner och företag. Rent strategiskt tycker jag det är fel om stat och kommun lånar bara för att det går, inte verkligen behövs. Det ökar i så fall politikermakten och politiker är inga entreprenörer eller skickliga investerare. Detta oavsett politisk färg.

Som du skriver skapar det dessutom lätt finansiella eller andra bubblor om det satsas för mycket. Det kan det nog bli även på kort sikt och andra obalanser i ekonomin. Det finns i tider av låg arbetslöshet och utbildningssystem vars kvalité man kan diskutera inte så jättebra tillgång till arbetskraft.

Dessutom ska alla lån betalas tillbaka förr eller senare. Jag är skeptisk till att politiker är rätt folk att hantera många miljarder kronor. Annars vore det en intressant idé, att låna billigt med flera decennier i löptid (både ränteduration och kreditduration) och sen vid behov göra satsningar på infrastruktur och annat som ger intäkter och samhällsnytta.

Tyvärr är det inte mer pengar som bättrar välfärden alla gånger. Inom Polisen är det snarare de senaste omorganisationerna och annat som gör att det börjar bli brist på poliser. Att sen många inom blåljusyrkena förtjänar högre löner, visst, men effektivitet och personal som trivs och gör ett bra jobb kräver mer än pengar.

Aktiesparande ligger rätt i tiden, inte public service

Aktiesparande är inte bara lönsamt om du sparar under lång tid, utan det ligger även rätt i tiden. Samhället går åt i stadig takt mot marknaden och kapitalismen, även med socialister i regeringen. Det finns många exempel på det.

Först när allemansfonderna kom 1984 började vanligt folk spara i fonder i stor utsträckning. I takt med att skattereformer och räntor skapat fördelaktiga depåer som ISK och KF blir det allt vanligare och viktigare att ta eget ansvar för sin ekonomi och sin framtid.

På 1970-talet drogs nyhetsprogrammet Rapport igång och kallades för det röda nyhetsprogrammet på grund av sin vänstervinkel. Om det och hur socialistiskt rött det var även i Aktuellt på 1960-talet kan vi läsa i Mats Lindqvists bok ”Is i magen”. Nuförtiden förekommer det mer eller mindre neutrala inslag om att den globala ekonomin och kapitalistiska saker som börsutvecklingen, eftersom SVT vet att många sparar i aktier och fonder. Jag tror kunskapsnivån på ekonomireportrarna är mycket högre nuförtiden än för 40 år sedan.

Det var Socialdemokraterna som i början av 00-talet privatiserade och börsnoterade Telia, samt avskaffade gåvoskatten och arvsskatten. Dessutom slopade de förmögenhetsskatten för rika, men inte vanligt folk. Första Alliansregeringen 2006 tog bort förmögenhetsskatten helt från 2007.

Olof Palme ondgjorde sig över privat sjukvård, men Göran Persson använde den till och med själv vid behov. Socialdemokraterna och många andra partier accepterar numera privat sjukvård. Diskussionerna nuförtiden handlar inte om det ska vara tillåtet eller inte, utan exakt vilken lönsamhetsnivå det ska vara och hur den ska regleras samt hur kvalitén ska mätas.

Efter valet 2018 är 59 procent av riksdagens mandat icke-socialistiska. Vi har Socialdemokrater som leder regeringen trots partiets långa fallande trend i riksdagsvalen, men efter lite olika turer blir det en del skattesänkningar och höjt RUT-avdrag ändå.

Samhället går med andra ord åt höger, mot kapitalismen. Stora delar journalisterna på Public Service och även de stora mediehusens redaktioner är däremot fortfarande överrepresenterade av vänsterpartister och sedan 1990-talet också av miljöpartister. De här delarna hänger inte alls med. I en global värld där det är allt viktigare att kunna respektera varandras åsikter har om jag tolkar Janne Josefsson rätt det istället blivit allt viktigare att alla ska tycka lika, ha samma värdegrund, och aktivt motarbeta alla som inte rättar in sig i etablissemangets stöveltramp.

Lyssna på den här intervjun i Hur Kan Vi för att höra om hur Janne Josefsson fick kritik på publicistföreningens möte sedan han frågat om rökningen till en rökande mamma som hävdade att hon inte hade råd med en skolresa till sin son. En skolresa som kostade 250 kr och där stod hon och rökte för kanske 50 kr om dagen. Att klaga på att man inte har råd med saker till sina barn när man röker cigaretter och bokstavligt talat eldar upp pengarna… och att journalisten Josefsson sen inte ska få fråga om det ohälsosamma slösandet av pengar som kunnat gynna barnet utan att publicistföreningen ska börja gnälla. Sic!

Medias roll när det gäller folks ekonomi och förståelse för det ekonomiska och samhället är viktig. Därför blir jag upprörd när jag hör om Josefssons upplevelser där samhällsgranskade program på SVT ibland velat självcensurera (på grund av kommunisterna som arbetade där). I TV-programmet Striptease klippte han/de en gång (ej samma som ovan) bort frågan om rökning till de fattiga som ändå hade råd att röka, men inte hade råd med mat och julklappar. Hur han avslöjat felaktiga påståenden om barnfattigdom, tiggare och ensamkommande från Afghanistan som skulle sändas till döden (tydligen ej den fysiska!).

Det känns som att många inom etablerade mediehus och främst SVT/SR hela tiden uppfinner nya vänsterlösningar. Istället för att låta individer ta ansvar för sina egna handlingar fortsätter det komma snyftreportage och annat där man daltar med vuxna. Även om mycket har blivit bättre från tiden med det röda nyhetsprogrammet ligger det verkligen inte i tiden med ett numera skattefinansierade public service som uppenbarligen aldrig varit eller är det politiskt oberoende medie man utmålar sig som.

Lärdomen för oss aktiesparare är att vara allmänbildad och inte tro blint på allt nyhetsbrus i media. Det finns problem i samhället, men ibland får vi hitta och analysera dem själva när delar av media vägrar. Nuförtiden när webben erbjuder allt från experter till fake news behövs inte public service på samma vis som innan webben fanns tillgänglig för alla, men istället måste vi ifrågasätta allt fler källor.

Några råd på vägen:
* Anpassa din bolagsanalys och satsa på de branscher du tror gynnas av samhällsutvecklingen och de globala förändringarna.
* Samhället må gå rakt åt höger, men tänk på de politiska riskerna som nog alltid lär finnas där inom t.ex. skol- och vårdbolagen på börsen.
* Välj dina nyhetskällor noga och läs nyheter på rätt sätt, ut rätt tidsperspektiv och utifrån hur det långsiktigt påverkar dina bolag.
* På vilken sikt gäller de mörka rubrikerna i media? Är det nattsvart på en månads sikt eller längre? Kommer säljrekarna från investmentbankerna att pressa aktien ett tag till eller kanske kommer botten nu när det mesta av negativiteten borde vara inräknad i aktiekursen? Läs och tolka på rätt sätt.

Myter och sanningar kring ISK-skatten

Det har i veckan stormat kring den höjda skatten på ISK och KF, vilket är de depåtyper som schablonbeskattas. Bakom förslaget står Vänsterpartiet och den Socialdemokratiskt dominerade regeringen.

Först och främst. Min krönika i lördags på Privata Affärers webb om hur du kan ducka den höjda skatten går igenom hur vi genom att belåna oss därmed få avdragsgilla räntekostnader. Dessa kan i sin tur kvittas mot schablonräntan eller ge skattereduktion och därmed lägre skatt.

Det jag vill säga utöver det som står i krönikan är att största skattesänkningen/pareringen får vi om låneräntan är högre än schablonräntan. Nu stiger den sistnämnda från 2018 och många har riktigt låg bolåneränta så det är inte säkert att alla har det. Jämfört med eget kapital (=icke belånat kapital som därmed inte ger skattemässiga avdrag) har du oavsett det mer avdrag med lånade pengar. Det är förstås också bra att kunna låna så billigt som möjligt, även om de avdragsgilla räntekostnaderna blir lägre ju lägre ränta du får låna till.

Viktigt också att påpeka att du bör hålla din belåning nere och satsa på de tryggare aktierna om du köper aktier för lånade pengar. Det är viktigare att undvika en rejäl privatekonomisk smäll i en börskrasch än att minimera skatt via skatteplanering. Valen av aktier och din aktiestrategi är viktigare än att minimera skatten.

Det är en myt att schablonskatten på ISK och KF är en skatt på enbart vinster och inkomster. Även om börsen rasar och du inte får någon utdelning kommer du att få en schablonintäkt att ta upp till beskattning. Det är därmed i långa börsnedgångar en skatt på ett krympande kapital. Dessutom är det ofta redan beskattad inkomst som vi stoppar in i dessa depåtyper.

Det är en myt att skatten på ISK och KF är låg. Det är räntorna som är onormalt låga och gör skatten tillfälligt låg. Med normala räntor skulle schablonräntan stiga ett par procentenheter och schablonskatten med 30 procent av det. Att ovanpå det lägga en fast procentsats kommer i det långa loppet att slå fel.

Det är en myt att ISK bara gynnar rika. Riktigt rika har riskkapitalbolag med bolag på skatteparadisöar och kör räntesnurror och avdrag och avancerade bolagsstrukturer. På så vis kan de slippa nästan all skatt lagligt. Att höja skatten på ISK skapar bara murar mellan de som vill börja använda bra sparformer i fördelaktiga depåer och oss som redan kan spelets regler.

Det är en vänsterpolitisk myt att högre skatt skulle gynna jämställdheten. Ska även kvinnor satsa på de bästa tillgångarna så vi får jämställdhet ska vi inte bygga murar. Även om skattemurar kan rivas med skatteplanering är ju det mest för oss som kan spelets regler. Inte alla de kvinnor som de senaste åren börjat intressera sig för aktier och ISK. Inte konstigt att somliga blev upprörda när Vänsterpartiets Ulla Andersson presenterade skattehöjningen i lördags.

Skärmdump på min mest gillade tweet hittills.
41 retweets och 229 likes är nytt personbästa för mig på Twitter. Allt genom att citera Anna Svahn och länka till hennes blogginlägg.

Det är många som drabbas av högre skatt på sparande, samtidigt som det fortsatt kommer att vara full avdragsrätt på låneräntor.

Tweet om miljonerna som får höjd skatt på ISK och KF.Oklart för mig hur många miljoner som har ISK och KF då det går att ha flera stycken per person. Det är i vart fall fler som vet vad ISK är än de 0,54333% av Sveriges befolkning som en viss ledarskribent på Aftonbladet gissade på. 🙂
Vi lever alla i vår egen värld.

Ska vi ha råd med en poliskår som inte låter våldtäktsfall vara icke utredda i månader på grund av hög arbetsbelastning, ett bra militärt försvar, infrastruktur som håller, etc, behöver vi både skatter och effektiv användning av skatterna. Istället för att straffa sparande vore det bättre att sänka avdragsrätten för lån (ett känsligt förslag för alla med högbelånad bostad, jag vet!).

Å andra sidan stiger offentliga sektorns skatteintäkter när BNP-stiger och det gör BNP nästan varje år. Det tillförs därmed nya skatteintäkter årligt. Behovet av skattehöjningar kan därmed diskuteras, men jag vill inte bli mer politisk än så här. Detta är en sajt om aktier och sparande och ingen politisk debattsida eller något.