Analytikern Peter Malmqvist har i veckan uttalat sig i DI (bakom betalvägg) om att vi inte ska gå i utdelningsfällan.
”Skälet att jag inte tycker att man ska jaga hög utdelning eller hög direktavkastning är att det handlar om bolag där placerarna är allmänt misstänksamma. Man säljer aktien och kursen pressas ned lite – då blir direktavkastningen hög. Men tyvärr visar sig kurstillväxten bli ganska dålig. Så den samlade avkastningen de senaste åren har varit mycket svag.”
Utdelningsfällan är det jag brukar kalla för värdefälla. I det här fallet är det när direktavkastningen är misstänksamt hög vilket enligt mig oftast är runt 7,5-8 procent eller högre.
Jag håller med Malmqvist så långt, men jag ser ingen motsats till att fokusera mot utdelningen och totalavkastningen.
”Ja, det bör man. Man kan se de mest absurda skillnaderna: om du jämför bankaktierna med de större fastighetsbolagens aktier så har bankaktierna, totalt sett inklusive utdelningar, gått upp 20–30 procent sedan 2014. Fastighetsbolagens aktier har trefaldigats, från index 100 till index 300.”
Det är därför jag som utdelningsinvesterare under långa perioder kan ligga tungt investerad i fastighetsaktier. Bolagen ofta är bra stabila utdelare med hygglig direktavkastning. Det finns dessutom mer än direktavkastningen som vi utdelningsjägare tittar efter:
* Utdelningstillväxten i procent per år mätt över 5-10 år
* Hur lång utdelningstrenden är (det vill säga hur många år utan sänkning)
* Hur många år av höjningar i följd bolaget har klarat av
* Utdelningsandelen
Det finns dessutom studier som visar på överavkastning både för Dogs of the Dow och utdelningsaristokrater. Ett exempel är den börsstatistik som jag samlat på mig och som i citatet nedan kommer från Peter Nilssons och Johnny Torssells bok Bli börsproffs på ett par timmar.
”Bolagen med högst direktavkastning avkastade i genomsnitt 12,2 procent per år under 1926-2000, vilket är bättre än de 10,4 procent som ”de dyrare” aktierna gav årligen.”
Ett kapitel om statistik om aktier och börsen finns för övrigt i aktieboken Den enkla vägen hitta världens bästa aktier om du vill läsa mera. Och vill du lära dig grunderna inom direktavkastning har du den lektionen i aktieskolan här.
De svenska storbankerna som nämns som exempel i DI-artikeln är iofs helt okej utdelningsbolag, men som jag påpekar då och då ska vi ha mindre andel av portföljen där än OMXS30-index som i alla fall i april låg på 22 procent. Branschen har sina utmaningar. Det skrev jag om på aktiechattsidan i Privata Affärers aprilnummer.
Jag undrar hur många förutom totala nybörjare som enbart tittar på direktavkastningen i procent som enda parameter. Ytterst få av de frågor som kommer till mig är på den nivån, så ganska ofta tycker jag att utdelningsspararna är rätt kunniga och flera är mycket pålästa. Om du vill och behöver kan du läsa nybörjarboken om aktier.
Själv anser jag att man även bör akta sig noga för att gå i betalväggsfällan. Så tack för sammanfattningen 🙂
Mvh investera-pengar.blogspot.se/
Mars-Maj är bästa månader under året, då man får mest utdelning, ah vad härligt det är! /TM