
Särskilt nu i juletider tycker jag att det är dags att se över vårt givande. Nu tänker jag inte främst på julklappar utan på att skänka till välgörenhet för det är inte bara det offentliga som kan ta hand om folk utan även civilsamhället.
Ju mer pengar jag tjänar och har sparat ihop desto mer skatt betalar jag. En win-win-situation för välfärd via kommun, landsting och stat. När det gäller privata initiativ skänker jag sakta men säkert mer och mer till välgörenhet via autogiron varje månad. Därmed gynnas även det som inte är helt skattefinansierat.
Efter att ha hittat en del besparingar nyligen beslutade jag mig för att börja skänka till Radiohjälpen Världens barn. Jag behöver inte alla mina inkomster själv om man säger så och även om jag redan hade sex andra autogiron för välgörenhet klarar jag ett till.
Här är i slumpmässig ordning de jag i nuläget ger pengar till varje månad och kort om varför:
Cancerfonden – har förlorat grannar/vänner i denna hemska sjukdom. Forska på!
Hjärnfonden – forskning kring ett så viktigt organ som hjärnan stödjer jag hjärna… jag menar gärna.
UNHCR – akut hjälp till folk i nöd på plats där krig och katastrofer sker.
Stadsmissionen – hjälp till hemlösa och utsatta.
Hjärt- och lungfonden – när jag var 15 år genomgick jag en hjärtoperation. Det var inget akut, men klart att mer forskning på området är något jag gärna stödjer.
World Animal Protection – de säger inte åt mig att sluta äta kött, utan hjälper djur i nöd ändå.
Radiohjälpen Världens Barn – skänker till många olika underorganisationer som hjälper barn. Allt från utbildning till stopp för könsstympningar.
Svårigheter med välgörenhet och bistånd
All välgörenhet är inte bra för ibland kan bistånd skapa fattigdom. Jag såg på Rapport på TV en gång om hur FN skänkte kläder till någon by i Afrika. Alla byxor som anlände till folk helt gratis fick klädpriserna att falla så den lokala klädfabriken gick i konkurs. Sen när byxorna var utslitna kunde de inte sy några kläder själv. Biståndet hade ökat fattigdomen.
Därför skänker jag helst till forskning och utbildning, chansen att det ska hjälpa är större. Sen kan man kanske tycka att om en diktator i ett land inte behöver kosta på utbildning tack vare bistånd och välgörenhet från andra länder så blir det lättare för diktatorn att förtrycka sitt folk eller göra andra illdåd. Ska å andra sidan en diktator störtas eller en land bli bättre och rikare krävs det utbildning och kunniga medborgare, så troligen är det t.ex. Världens barn gör ändå bra.
Jag minns hur någon från Radiohjälpen svarade på frågor i kanske SVT:s Rapport den gången också. Han fick frågan om det inte fanns risk för att biståndet skapade fattigdom genom att förstöra den lokala marknaden. Han svarade att de alltid köper maten lokalt så att priserna hålls uppe så de lokala jordbrukarna kan tjäna tillräckligt för att kunna investera och producera mer mat själva framöver. Maten skänkte de till de fattigaste som ändå inte hade haft råd att köpa.
Bistånd och effektivitet i hjälporganisationer är onekligen ett stort och komplext område.





