Min portfölj som jag förvaltar som en tillväxtaktiefond har haft ett nytt bra år. Under året fram till årsdagen den 12 juni 2021 var avkastningen 54,1 procent. Det kan vi jämföra med avkastningsindexet OMXSGI som inkluderar alla bolag på Stockholmsbörsen och som under perioden gav 52,3 procent.
Min ”tillväxtfond” var därmed 1,8 procentenheter bättre än börsindexet. Det är godkänt, men inte mer då jag tar högre risker i detta index jämfört med börsen i allmänhet. Även första året slog tillväxaktieindexet OMXS30-indexet.

Det är intressant att det går bra för mina indexportföljer, när jag inte gör en enda transaktion under hela året. Bara på årsdagar som denna kan jag göra en förändring av börsindexet/aktieportföljen.
Tyngst i portföljen är nu mjukvarubolaget Fortnox med 12 procent, vilket är nära gränsen på max 13-15 procent. Varken där eller i andra innehav ändrar jag någonting, förutom sämsta aktien Sobi som backat 7 procent i kurs under de här två åren.
Även om bioteknikbolaget Sobi kan få fram nya läkemedel som höjer intäkter och vinst framöver känns det osäkert om de lyckas. Kurstrenden skvallrar om att marknaden är negativ och bolaget har inget att skylla på som Veoneer, som är i ett tidigt skede på sin marknad för automatiska säkerhetsprodukter för fordon.
Med tvekan byter jag därför ut Sobi mot nya aktien Sinch. Jag byter därmed ut en aktie med P/E-talet 17 mot ett med 206 i vinstmultipel, men istället får jag en tillväxtmaskin istället för något där omsättningen och vinsten per aktie backat senaste året. Sinchs värdering kommer att rasa när vinsten tar fart, vilket den lär göra exklusive förvärvskostnader och tack vare fortsatta snabb organisk tillväxt.
Överskjutande likvider från utdelningar och det som inte räcker till ytterligare en aktie i Sinch som kostar över 1500 kr per aktie hamnar i de minsta innehaven Cellavision och Proact.