I kölvattnet av artikeln i senaste Placeringsguiden har jag levt som jag lärt och köpt amerikanska REIT:s. I måndags sålde jag allt i mitt stora innehav Hemfosa Pref för att finansiera det hela.
Preferensaktien från Hemfosa ger efter uppgången bara 5,4% i direktavkastning, vilket är ungefär vad bra REIT:s ger. Det stora fördelen med en bra REIT är utdelningen. De jag köper kunde behålla eller höja utdelningen genom hela finanskrisen och därefter. Preffar höjer däremot aldrig utdelningen.
Avkastningen i Hemfosa Pref sedan köpen i december blev 14,3 procent. Det alltså på bara fyra månader. På årsbasis en jättestor avkastning för att vara en lågriskinvestering. Normalt är jag mer långsiktig än så här, men när kursen går upp och direktavkastningen ned så väljer jag att agera.
Axis räknar jag nu som sålt när jag har fått pengarna från Canon. Total avkastning 91,7 procent i avkastning sedan inköpen 2013 och 2014. Synd att det var minsta innehavet i portföljen.
Det blir därmed två aktier som tas bort från sparportföljen, men två nya har dykt upp. Det jag köpte var REIT:s som inte rusat i kurs, som har bra utdelningshistorik utan sänkningar, som har hög direktavkastning.
Digital Realty Trust har serverhallar globalt och ger 5,2 procent i direktavkastning. Trenden med tio år av utdelningshöjningar känns bra. Serverhallar etc borde dessutom vara en megatrend att satsa på. Plus i kanten att all verksamhet inte är i USA.
Ett lite mindre köp blev det i ännu en hälso-REIT. Senior Housing Properties Trust har en direktavkastning på 7,2 procent, men de höjer inte utdelningen varje år. De år de höjer är det små höjningar, men det är ändå bättre än svenska preffar som inte höjer alls. Senior Housing Properties klarade av finanskrisen bra utan sänkningar. Fastigheter för äldre och äldrevård riskerar att få en liten törn om Obamacare dras tillbaka efter presidentvalet. Behovet från kunderna så att säga borde däremot vara väldigt stabilt.
Totalt höjer jag alltså direktavkastningen samtidigt som jag får utdelningshöjare i portföljen. Tajmingen vet jag inte om den var optimal och har jag otur fortsätter aktierna att backa, men det borde löna sig i längden.
Valutarisken i mitt sparande höjs, men risk betyder också potential. Valutor brukar dessutom röra sig cykliskt på riktigt lång sikt.
