Hushållsekonomi. Det är mörkt och duggregnar när jag står i snöslasket sent på kvällen och trycker ned plasten och pappkartongerna i respektive återvinningskärl. Jag hade kunnat vara hemma och inne vara med familjen. Lyssna på min lille sons andetag när han sover, krama min fru eller förbereda köket lite extra inför morgondagen.
Nu är tiden så knappt för mig som småbarnsförälder att jag gett upp nästan all egentid för att hinna och att ta hand om hushållet. Det innebär ibland att enda tiden som det passar att åka eller gå med kärlen till återvinningen på granngatan är sent på kvällen. Sömnbrist? Ja, självklart.
Det var här vintern 2026 som jag på allvar började känna att jag fått nog. De stora gröna kärlen är gjorda för att det ska vara så svårt som möjligt att få ned allt på en gång. I bästa fall är det en smal springa att stoppa ned stora förpackningar genom.
Jag har extrem tidsbrist och vill inte stoppa ned plastförpackningarna en och en i kärlet. Jag trycker med våld genom det lilla hål som sadisterna låter oss använda.
(Uppdatering 22 juni 2026: Som många påpekat i kommentarerna handlar de små hålen om främst barnsäkerhet, men utomlands har jag sett andra lösningar med större hål. Under alla dessa år borde svenska ingenjörer kunna lösa balansgången mellan säkerhet och det praktiska på ett smartare sätt, tycker jag.)
Jag har av miljöskäl och praktiska skäl ofta pappkassar från mataffären att ha återvinning i. Jag är ju miljömedveten. Tänk så synd om jag varje gång råkade tappa pappkassen med all plast ned i kärlet för plaståtervinning. Det får ju inte ske, nej.
Plastkärlen är ibland överfulla så jag får trycka in hela kassen med hela min bänkpresstyrka. Rakt genom den minimala öppningen, se fotot ovan.
Blåser det tar vinden ibland plast och papp och drar iväg med det för att jävlas med mig.
Efter drygt 15 år av studier fick jag min högskoleexamen och sen har jag i 25 år arbetat och sparat och slitit. Ändå stod jag där vinterhalvåret 2026 i regnet ensam och längtade efter familjen. Även om det bara tar en kvart att fixa till exempel fyra kassar med återvinning kan du räkna ut hur mycket tid det blir på ett år som jag tvingas vara utan min familj.
Den familj jag i många år längtade efter, men inte hade utan endast istället fick ensamhet och brustet hjärta, den har jag idag. Nu när jag mött min stora kärlek börjar därför återvinningskiten stå mig upp i halsen.
Jag har slutat att panta flaskor, för jag hade så få. Det sparade en del tid att lägga allt i plaståtervinningen. Mindre krångel helt enkelt.
Överdriven återvinning är skräp och kärlen inte bra nog. Även vi miljömedvetna kan få nog. Kärlen för återvinning är krångliga att använda på grund av för små öppningar. Att skilja på nedsölade förpackningar och mat och lägga i olika påsar kan bli hur tidsödande som helst beroende på var du lägger ambitionen. Klipper du exempelvis upp filmjölksförpackningen för att få alla små rester av fil i matavfall och bara förpackningen till återvinning? Om du har en liten papperslapp i handen, går du med den till din kasse/låda med pappersåtervinning eller kastar du den i hushållssoparna framför dig?
Det kom därför en stor tidsbesparing i mitt liv när papperspåsarna, som vi ska ha matavfall i, tog slut. Tänk så synd att behöva kasta allt i samma påse med hushållssopor. Papper och blött avfall med mat innebär spruckna påsar oavsett om man lägger lite hushållspapper i botten eller inte. Även sidorna på påsarna kan spricka. En gång började de spricka redan innan jag börjat använda dem.
Vintern 2026 stod jag ute i mörkret ännu en gång med en sprucken matavfallspåse och nedskräpning ute på gatan halv ett på natten och svor långa ramsor. Ja, jag har fått nog nu. Det spelar ingen roll att kanske 49 av 50 påsar håller, jag vill inte arbeta så här mycket som sopgubbe!
Tänk så j*vla synd om jag inte råkar hitta fler sådana påsar i centrumet där vi handlar all mat. Ser över det helt och bara missar de i hasten framöver. Faktum är att de har förvunnit så vitt jag vet. Fruktpåsarna i mataffären har sämre kvalitet.
Produktiviteten gick upp rejält i köket hemma med en enda typ av soppåse. Det är mänskligt att fela och jag känner mig väldigt mänsklig när det gäller att slippa stå där i köket och lägga mat i papperspåse och resten i hushållspåsen av härlig slitstark plast. Ja, det vore väldigt synd om jag inte kunde göra allt det arbetet något mer utan stå där och göra fel på grund av avsaknad av matavfallspåse.
– Vi måste alla hjälpas åt för planetens skull och våra barns framtid.
Jo, jo, men det är inte Sverige som skickar alla sopor rakt ut i havet. Vi gör redan så mycket, att när maten rasar ut genom revan på papperspåsen och hamnar på köksgolvet, dörrmattan, garageuppfarten eller på gatan, när pappkartongerna mitt i all min tidsbrist inte får plats i de stora gröna kärlen, att det f*n är nog nu. Gränsen går här!
Dags att förenkla och effektivisera för alla i landet.
