För- och nackelar med att köra en Ferrari 430

Jag testade på att åka Ferrari 430 häromveckan. En gammal pojkdröm det där med att köra sportbil åtminstone en gång i livet.

ferrarin-o-jag

Istället för att köpa sportbilen i fråga, jag är ju ekonomisk och sparsam av mig, utnyttjade jag ett presentkort hos upplevelse.com. Presentkortet fick jag av en granne för att jag passat Mysen och Pysen:

allvarliga-katter

Det ordinarie priset är 749 kr för de 10-15 minuter du får bakom ratten. Prisvärt för dig som vill testa på allt från 40-vägar till 110-sträckor.

Ferrari 430:n saknade koppling, vilket var lika bra för då slapp jag det där med dragläge. 🙂 Bara att gasa och bromsa. Gasa förresten, med långt över 300 hästar under huven fick jag sitta och hålla foten så lätt på gasen att jag fick mjölksyra i fotleden. Stora fötter och skor som väger en del och en stark motor gör att det lätt går för fort annars.

ferrari-baken-stor

Hastighetsmätaren gick till 360 km/h, vilket betyder att på 110 km/h sitter där 70 km/h brukar sitta på en vanlig bil. Inte helt praktiskt för dig som bara kör på vanliga vägar.

Mycket små rörelser på ratten fick bilen att flytta sig snabbt i sidled. Inga problem med det, tvärtom. Väghållningen var ju utmärkt. Större problem då att se var bilen börjar och slutar. Med det menar jag att jag såg inte var motorhuven tar vägen framför mig eller exakt var bilen slutar på sidorna. Därmed svårt att veta hur nära trottoarkanter etc jag ligger, men det lär man sig antagligen rätt snabbt om man kör lite mer än 1o minuter. 🙂

 

Totalt sett en skön känsla att accelerera ut på 110-sträckan på E18 och köra om en lastbil. Trevligt och bra fungerande koncept, även om det för mig var långt att ta mig till PCR vid IKEA Barkarbys parkering. Tog egentligen bara en timme effektiv tid dit och lika mycket tillbaka och tillgängliga 110-sträckor finns ju inte nära Stockholm direkt.

Att köpa en Ferrari 430 tänker jag inte göra. Med så pass dålig utsikt när det gäller var bilen börjar och slutar och till det priset blir det inget köp i vart fall. 🙂

Axis & Sandvik till portföljen

Idag gjorde jag (som jag antydde i gårdagens inlägg) slag i saken och köpte Axis och Sandvik till min portfölj. Ganska små poster, men fortsätter börsen ned kan jag trevlig nog öka. Går aktierna istället upp tjänar jag åtminstone pengar på de aktier jag nu äger. Jag har med andra ord bestämt mig för att följa min strategi och gilla läget oavsett vad som händer.
🙂

Axis. En favorit jag följt länge och tipsat om i Privata Affärer, så sent som i senaste numret. Jag lever som jag lär och har nu ett par procent av aktieportföljen i detta snabbväxande teknikbolag. Höga P/E-tal kompenseras av oerhört snabb marknadstillväxt och att Axis ändå har så pass höga marginaler trots det senaste årens satsningar imponerar. Avkastning på eget kapital var enorma 53 procent 2012.

Sandvik. Har tappat mot börsen och vinsten backar i år. P/E-talet är låga 12 räknat på fjolårets vinst och lär bli lika lågt igen när omstruktureringarna och årets vinstsvacka är över. Är ett litet turn around-case. Efter kursraset är direktavkastningen uppe på hyfsade 4,5 procent. Avkastningen på bolagets egna kapital var godkända 23 procent 2012.

Fondspararnas horisont: 7 månader

Jag läser i nyhetsbrevet från InvestmentU där investeraren Ron Baron från Baron Capital Group citeras:

”A  great example is mutual funds. The average investor makes 3% in mutual funds. The  average mutual fund has a 7% return over time. Why the difference? Because  investors try to ”trade the news’ instead of remaining in the fund over a long  period of time. As a result they tend to do poorly.”

Det påstås också att den genomsnittliga (amerikanske?) fondspararen äger andelarna i genomsnitt sju månader.

Snacka om kort placeringshorisont. Tur jag är långsiktig i min sparstrategi så jag slipper slösa både pengar och tid på att tajma marknaden. Allt för få lyckas tydligen med det.

Dags att jag utnyttjar min semester till nya långsiktiga investeringar som bygger på de årliga utdelningsskapade kassaflödena från börsportföljen.

/Marcus Hernhag

Svenska Bostadsfonden 1 gav 5,4% om året

Svenska Bostadsfonden 1 AB gav i genomsnitt 5,4 procent årligen i avkastning. Fonden, som var ett aktiebolag, startade under 2004 och stängde nu 2013. Totalavkastningen blev 52 procent.

Räknat från halva 2004 till halva 2013 och omräknat till ett geometriskt medelvärde, alltså årlig avkastning inklusive ränta-på-ränta-effekten, blir då 5,4 procent.

Helt korrekt är inte det, eftersom vissa år gav en eller ett fåtal procents utdelning som inte återinvesterades i fonden/bolaget, utan som investerarna fick förränta själva. Det påverkar inte totalavkastningen, men väl hur ränta-på-ränta-avkastningen ska beräknas. Lite förenklat gav ändå de förvärvade hyresfastigheterna 5,4 procent om året i totalavkastning.

Det är inte högt, men anständigt. Många börsnoterade fastighetsbolag har gått mycket bättre. Till och med fastighetsbolagens preferensaktier som ger kring 6-7 procent om året går bättre. Särskilt då dessa är börsnoterade och kan placeras i ISK och KF så vi slipper  kapitalskatt.

Det är med andra ord inte så jag ångrar att jag satsat tungt på ”preffar” och inte något på Svenska Bostadsfonden. Särskilt inte nu när inflationen är negativ.

Som bostadsinvestering är hyresfastigheter ett bra alternativ och vi får se hur Svenska Bostadsfondens övriga fonder ger när de avvecklas.