Fallhöjden visade sig vara hissnande i Six Flags. 🙁
Jag vill inte sälja på botten, men aktier som kommer med negativa nyheter som ger aktieras riskerar att fortsatt ha trist kursutveckling.
Det är därför jag svarade en läsarkommentar med att jag sålde nästan hälften av mitt innehav i bergochdalbanebolaget Six Flags nu på kvällen. Bolaget har lite klen försäljning i Nordamerika, vilket inte spelar något stor roll alls på några års sikt. Svackor är naturliga.
Det kan bli fortsatt trög kursutveckling, så jag sänker risken tills vidare genom att minska mitt innehav. Med det sagt behåller jag drygt hälften då den stora grunden i bolaget är ändå sund.
Årets urval av bra bolag utan krav på timing finns nu på sidan med bra bolag. Lite svårt att välja var det i år då många aktier stigit så mycket. Även om värderingen av aktien inte påverkar om ett bolag är bra eller inte så vill jag inte lyfta fram aktier som rusat allt för mycket i kurs och fått riktigt hög värdering.
Apropå det. Bland 2019 års bra bolag hittar vi kursvinnaren Sectra som dubblats i kurs på ett års sikt. Trevligt att det går att ha timing utan att fokusera mot det.
Vi lär oss bland annat att det hög risk betyder att utfallen får stor variation, däremot finns ingen linjär koppling mellan hög risk och hög avkastning. Och när vi tror att vi gjort rätt så kanske det handlar om tur.
Boken går lättfattligt igenom många olika uttryck inom börspsykologi.
Mycket inom psykologi handlar för övrigt om vårt undermedvetna, då det mesta av det hjärnan processar inte når medvetandet.
En bra poäng i 101 tankar om aktier är att lärande påminner om ränta på ränta-effekten. Det går långsamt i början, men har väl hjärnan tränats i att arbeta på ett visst sätt så den kan grunderna i ett ämne går det lättare att lära sig mer sen. Jag drog nämligen samma slutsats när jag under 2019 skrev Hitta tillgångarna som gör dig rik, se kapitel två i den boken.
2019 bjöd på ny högstanotering både på börsen och för mina utdelningar under året. När 2010-talet kan summeras går det tydligt att se hur utdelningsstrategin slår igenom allt mer.
Majoriteten av utdelningstillväxten är nyköp av aktier, men utdelningshöjningar och fokus mot aktier med lagom hög direktavkastning bidrar också.
Långsiktigt tror jag att det lönar sig bättre att ha trygga högutdelande aktier än räntebärande. I mitt aktiesparande har jag därför en stor del med ”aktier istället för räntor-innehav” och den delen var vid årsskiftet 17,7 procent av mina börsnoterade innehav. Min sparportfölj blir därmed som en sorts blandfond. Först under senare delen av året har jag börjat öka lite i tillväxtaktier igen sedan den strategin början växa fram i ny tappning.
I dåliga börsår som 2018 slår jag därför index lätt, medan jag i starka börsår som 2019 inte hänger med upp då jag ännu inte fått upp börsportföljens andel tillväxtaktier (och tillväxtfonder om vi pratar sparportföljen där även vanliga fonder ingår). Mina totala 29,1 procent för 2019 står sig därför slätt mot Stockholmsbörsen gav 34,6 procent mätt som OMXSGI där återinvesterade utdelningar ingår. Däremot var jag knappt 2 procentenheter bättre än Carnegie Strategifond, som är betydligt rättvisare jämförelseobjekt. Fonden placerar i både aktier och räntor och har fem stjärnor hos Morningstar. Under fjolåret blev avkastningen 27,3 procent för fonden.
Således var 2019 beaktat min rätt låga risk ett bra år, men dåligt jämfört med börsindex. Det är helt i enlighet med den strategi jag har om att hålla nere riskerna och sprida dem ordentligt för att kunna vara långsiktig och passiv i mitt sparande. Detta för att spara tid till annat.
Ju längre ifrån börsindex vi placerar, desto ointressantare blir det att jämföra sig med ett börsindex.
Hur det går för mig mot svenska börsindex är ointressant för mig då jag som synes placerar helt annorlunda med stor andel utomlands. Det här passar mig mycket bättre än att följa svenska börsen.
Mina för året nya aktieindex eller om du så vill delportföljer har fått en blandad start och jag är inte alls nöjd. Tillväxtindexet har gått på flera minor, men repat sig mot slutet av året och skam vore väl annat. Mitt nöjesindex tuffar på medelmåttigt.
När fonden Odin Energi läggs ned genom att slås samman med Odin Global sker det med en självmotsägelse eller i vart fall med en motivering som jag inte förstår. Här ett citat från deras sajt (ej längre länkbar): ”Ökat fokus på klimat och förnybar energi har lett till ett lägre intresse för aktiefonder som investerar i energiföretag.”
Det ökade fokuset mot bl.a. förnybar energi leder enligt Odin med andra ord till lägre intresse för investeringar i energiföretag?! Min uppfattning är att ökat fokus mot förnybar energi ökar intresset för aktierna i den sektorn. Jag vet många heta sol- och vindkraftsverk i Nordamerika.
”Men förnybar energi är också utmanande, eftersom detta är ett område där världen fortfarande befinner sig i en inledande fas.” Med tanke på hur stora bolag som Nextera Energy är ser jag inte förnybar energi som något som bara är i sin inledande fas heller. Däremot verkar förnybar energi vara i den attraktiva tillväxtfasen och jag är glad jag köpte Brookfield Renewables i tid innan kursrusningen.
Anledningen till att Odin Energi läggs ned är att man investerat för mycket i olja och att det blir svårt att omprofilera fonden mot förnyelsebart. Oljefonder tror jag säkert att många inte vill investera i och därmed har intresset för Odin Energi var för lågt. Det är ytterst där skon klämmer, fonden är inte tillräckligt lönsam. Money talks.
För oss som direkt eller indirekt via fonder investerar i förnybar energi är framtiden ljus, ja medvinden gör läget direkt lysande på 10 till 20 års sikt. 🙂
