Val av premiepensionsfonder 2020

Det har blivit dags för mitt val av premiepensionsfonder 2020. Sist jag såg över mina långsiktiga fondinnehav i premiepensionen var 2016. Nog för att det är långsiktigt sparande och att jag är passiv, men efter fyra år har det gått tillräckligt för att jag ska vilja förändra innehaven och fördelningen.

Så här såg det ut nu och det stora avkastningsvinnaren är Lannebo Teknik (tidigare Lannebo Vision). Genom att låta vinnarna löpa på ostört har jag allt mer lämnat den ursprungliga valda fördelningen. Även om man kanske ska balansera en portfölj ibland, ska vi inte vara för ivriga med att så att säga kasta goda pengar efter dåliga.

Som vanligt är det svårt att utvärdera fonder. Enligt premiepensionsmyndighetens graf får Carnegie Indienfond stryk av ”Index: kategori aktiefonder Indien” men enligt fondbolagets månadsrapport slår man ”Morningstar-kategori Indien”. Har fonden gått bra eller dåligt jämfört med andra liknande fonder? Jag undrar också om fonden tar högre eller lägre risker än de förhoppningsvis jämförbara börsindexen och fonderna.

Skagen Kon-Tiki får däremot stryk av sitt benchmarkindex även enligt deras rapport. Lannebo Teknik och Tundra Frontier matchar sina index, enligt PPM.

Kanske är det talande att min enda branschfond i premiepensionen går bättre än de övriga. Jag lutar allt mer åt att vi generellt i vårt sparande ska välja rätt branscher och rätt aktiestrategier, oavsett om det handlar om aktiesparande eller fondsparande. Geografisk inriktning känns allt mer underordnat i analysen.

Två fonder lämnar portföljen:
Tillväxtmarknadsfonden Skagen Kon-Tiki får därför lämna min premiepensionsportfölj då jag ger upp hoppet om att fonden ska få tillbaka sina fornstora dagars glans i avkastningen. Carnegie Indienfond blir också utbytt, då en landsfond inte passar längre. Jag tror fortsatt på Indien sett över många år.

Två nya fonder tillkommer:
Pictet Security. Jag tycker det är ett intressant tema för fonden med tillväxt inom hälsa, frihet och trygghet. Jag hittar både cybersäkerhet som Fortinet och datacenter som Digital Realty Trust. Däremot är den inte full av de amerikanska FAANG-bolagen, utan det verkar vara lite mindre bolag. Långsiktigt tror jag det är bättre.

Prior Nilsson Realinvest har fler reala tillgångar än fastigheter så det blir skog och råvaror också. Lyckligtvis är fokus inte enbart mot Sverige utan kan vara Norden och annat också. Inte för mitt sparande behöver mer fastigheter, däremot reala tillgångar är tryggt i tider där centralbanker pumpar upp de finansiella systemen så det liknar ”money for nothing”. Känns trots allt som ett lite defensiva fondval.

Jag hoppas Lannebo Tekniks förvaltare låter de stora teknikjättarna i USA lämna fonden innan nästa långsiktiga topp i sektorn, men å andra sidan kan det dröja flera år innan det är dags för det. Fast nu under 2020 jag får lite 1999-vibbar om de stora IT-bolagen och deras accelererande kursuppgångar.

Tundra Frontiers får ligga kvar i premiepensionsportföljen trots att det är en regionsfond och det motiverar jag med att potentialen stor i folkrika länder som växer sin BNP-snabbt. Jag hoppas att fonden kan slå mynt av det boken Factfulness slog fast nämligen att mycket blir bättre i världen. Många tillväxtmarknadsländer har närmat sig västvärlden en hel del.

Så här ser min fördelning ut med start 1 oktober 2020:

Sen kommer fördelningen att förändras i takt med att fonderna utvecklas olika i kurs. Det känns helt rimligt. Svagare fonder får väga mindre, fonder som ökar i värde får väga mera.

Jag hade efter alla uppgångar inom IT gärna dragit ned lite på andelen i teknikfonder, där jag hade 43 procent i Lannebo Teknik. Jag har istället ökat andelen till 50 procent, även om det nu är spritt till två av fonderna.

Fondavgifterna då? Nej, de har jag struntat i när det gäller val av premiepensionsfonder. Det är ändå stora rabatter mot att spara i samma fonder i andra depåer som inte är premiepensionen.

Nästa gång jag rebalanserar min premiepensionsportfölj blir om ett till fyra år.