
Onsdagen den 5 november besökte jag börsen då det var öppet hus på kvällen. Vakten vid ingången tittade i min väska, men ingen av oss hittade något spännande där.
Jag inspekterade sedan lokalerna, satt på stolarna, stod på golvet, drog ut vissa sladdar, stoppade in andra, kände på muttrar, ståbajsade på en toa, tryckte på en knapp på en dator, vände på en server, gick i en trappa, öppnade ett fönster, bar något hårt och tungt med mig därifrån, hörde polissirener som närmade sig, sprang för livet.
Okej, det är lördagskväll när jag skriver det här så jag kostade på mig att skoja till det i stycket ovan. 🙂
Stockholmsbörsen heter egentligen inte så längre, men det är bara de som jobbar där som bryr sig om att det heter Nasdaq OMX. Börshuset är tydligen en gammal Fordfabrik, men den påminde lite om ett växthus med allt glas på vissa ställen. Förutom hörsalen var det mesta lätt att hitta.
Här är några spontana intryck:
Spreadcertifikat är en intressant idé från Handelsbanken, men mest för trading.
Det är tydligen för dyrt att driva ETF:er i förhållande till de enorma mängder kapital som krävs, så det är därför som XACT (Handelsbanken) inte lanserar fler. Jag efterlyste mera utdelande ETF:er, bl.a. en med alla preferensaktier.
Nordeas valutabevis kompletterar räntebevisen väl. Mer info i nya numret av Placeringsguiden. För övrigt visste inte ens tjejen i Nordeamontern var Nordeas föredrag skulle vara, men till slut hittade jag dit.
Både Strand och Mangold har diskretionär förvaltning, men de skyltade inte precis med avgifterna för det i broschyrerna.
